onsdag 31 augusti 2011

Presidentkandidaten misshandlad - och dömd

”Så fort jag får en chans försöker jag skriva”.
Foto © Maria Söderberg
Författaren och presidentkandidaten  Uladzimir Njakljajeu är inbjuden till bokmässan – men får inte komma.

MINSK. Träffade författaren Uladzimir Njakljajeu i dag och han berättade om första gången han kallades till KGB-förhör. Han skulle precis hämta två böcker av Aleksandr Solzjenitsyn och Anna Achmatova hos en vän när han greps. Författarna var båda förbjudna att läsa i början av 1960-talet. "Kanske var det då jag insåg böckernas betydelse", log han över bordet. ”Majoren som förhörde mig hette Gagarin”, mindes han, det var ju ett speciellt namn, så därför minns jag det, och de hittade på något om att jag var med i ett anti-sovjetiskt band”.
Uladzimir hotades med bli utesluten i Komsomol. Det gick värre för en av hans vänner. Han fick fyra års fängelse, och på den tiden, berättade han, innebar det ”rena rama dårhuset”. 
”Så den slutsats jag drog som femtonåring var nog att man var en viktig person om man kunde bli gripen för två böcker”.
Idag skriver han på en roman om Minsk på 1960-talet. 
Han fortsätter att vara politiskt engagerad trots den svåra misshandeln den 19 december 2010 när han deltog som presidentkandidat. Efter misshandeln fördes han till sjukhus med svåra skador och därefter tog polisen honom till häktet, senare anklagad för att ha ”anstiftat oroligheter”.
Han har levt med hustun Olga i en pressad situation. Han hade husarrest och de tvingades från slutet av januari till maj dela sin tvårummare med två poliser – dygnet runt. Olga, som lyssnade till vårt långa samtal, rynkar på näsan. ”Kan du tänka dig, dela utrymme med dem, toalett och kök. Vi fick tränga ihop oss i ett rum på tretton kvadratmeter".
Uladzimir Njakljajeu har en villkorlig dom som innebär reseförbud. Men trots detta har han rest till Warszawa, Vilnius och Moskva och inom landet. Han riskerar vilken dag som helst att åter igen sättas i fängelse. Men han tycker att situationen för sina medkandidater till presidentposten Mikola Statkievitj och Andrej Sannikou är mer plågsam. Och ändå (måste lägga till en parentes här: politik i Belarus är ofta fullständigt oförutsägbar) tror han att de kommer att släppas snart.
Dagens möte med Uladzimir Njakljajeu var ett led i arbetet med den kommande antologin ”BELARUS Litteraturresan”. Han medverkar med en diktsvit från fängelset (i översättning av Dmitri Plax). Men till bokmässan i Göteborg kan han inte komma. Myndigheterna har uttryckligen varnat honom för att överträda gränsen.

   13/8 2011  Maria Söderberg  info@mariafoto.se

Vårt scenprogram i H-hallen! Välkommen!


lördag 27 augusti 2011

Torgets magi

Svetlana Aleksievitj i Adolfström 3 maj 2007. Foto © Maria Söderberg
”Jag kommer inte fram till torget förrän sent på natten. Efter ”upprensningen”. Där finns hundratals soldater, men bara enstaka människor i vanliga kläder. Militärerna tittar fientligt på dem. Min vän fotografen gömmer sin filmkamera. Men ändå släpper man inte fram oss till regeringsbyggnaden. De tillåter oss bara att fotografera några civilklädda män med militärisk hållning. ”Nu skriver de sin egen historia”, tänker jag.  Men vare sig de vill det eller ej så finns det andra vittnen – hundratals sådana som jag.”
Så skrev Svetlana Aleksievitj i Göteborgs-Posten den 27 december 2010. Översättning Kajsa Öberg Lindsten.
Svetlana bevittnade händelserna på valdagen den 19 december i Minsk.
Nu på morgonen lägger jag in hennes starka text i den kommande antologin Belarus – Litteraturresan.

Samtidigt hör jag om rapporteringen från Tripoli.
Nya revolter, nya torg, ny historia.
Så, denna lördag morgon, svarar Cecilia Uddén på en förfrågan via e-post från Libyen om att delta i bokmässeprogrammet på vår scen (hennes rapportering är som vanligt initierad, dramatisk).
Hon kommer – ”i princip ja”.
Och därmed kan vi presentera torsdagens program och programpunkten ”Torgets magi”, nu ser det ut så här:

TORSDAG 22 september Scenen H03:24 plan 2
14.30–14.55 Torgets magi: Kiev, Minsk, Tripoli och Prag:
Kjell Albin Abrahamson, Cecilia Uddén och  Gellert Tamas.

 


torsdag 25 augusti 2011

Minns Anna Politkovskaja

Foto © Maria Söderberg (Moskva 2003)
Scenprogrammet börjar anta sin slutliga form. Jag missar något! Här tas ju svängarna ut. Får ett kärt tips om att vi måste lyfta fram Czeslaw Milosz (100 år i år). Ett nytt dikturval kommer
ut före bokmässan: ”Ärlig beskrivning” i urval av Anders Bodegård och Leonard Neuger.
Men något är inte där... och visst här finns utrymme för fler röster om Belarus, men så läser jag om att en ny rättegång stundar för att lösa fallet med mordet på Anna Politkovskaja. 
För precis åtta år sedan träffade jag henne på Novaja Gazetas redaktion. Hon ansåg att hon misslyckats med att få omvärlden se vad som hände i Tjetjenien: ”jag har inte ens lyckats övertyga mina journalistkollegor om att de måste engagera sig”.
Minns dig, Anna!
Nu lägger jag in en programpunkt om dig på bokmässan (plan 2, scenen H03:24). Ditt arbete lyser framför våra ögon.
Här en intervju som Ordfront (hennes förlag i Sverige) fortfarande har kvar på nätet:
http://www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/AnnaPolitkovskaja.aspx
Anna Politikovskaja inspirerar många journalister och författare i sitt grannland i väst, Belarus. Men priset för hennes mod blev smärtsam och en påminnelse om vilka starka krafter hon utmanade. Med sin penna.

TORSDAG 22 september 2011.
11.30–11.55 Till minne av Anna Politikovskaja:
Kom och säg något. En minut var.

25 minuter. En röd nejlika per talare.

tisdag 23 augusti 2011

Ta med ”Brun morgon”, sa Kerstin Wixe

När direktivet om att det inte längre är tillåtet att äga en hund som inte är brun, tycker många att det är tråkigt. Men de tänker inte så mycket mer på saken.
Franck Pavloff beskriver i Brun Morgon hur en diktatur växer fram utan att så kallade vanliga människor förstår att de borde reagera.
– Ta med den! sa Kerstin Wixe idag. Hon ska leda ett seminarium (http://www.bok-bibliotek.se/sv/program/program-2011/?eventid=5124) på bokmässan om det poetiska landskapet i Belarus. Här kommer bland annat Inga-Lina Lindqvist, Katarina Frostenson och Marya Martysjevitj framträda. Jag ska visa bilder.
Men den här boken av Pavloff har en särskild plats i hennes medvetande. Sagt och gjort.
Den måste med.
På SR:s hemsida citerar jag: 
”Franck Pavloff skrev Brun Morgon redan 1999 när det var val i den region i södra Frankrike där han bor. Högerextrema grupperingar, ledda av Jean-Marie Le Pen, var på frammarsch.
– Jag delade inte deras värderingar, säger Franck Pavloff i en intervju i anslutning till uppläsningen av hans text.
– Jag tycker inte om segregering, nationalism och rasism. Jag sa till mig själv att man skakar inte hand med satan helt oskyldigt – jag ska berätta en historia, en fabel – det blev en hjärtesak, säger den bulgarisk-franske författaren. Brun Morgon skrevs. ”
Boken är översatt från franska till svenska av Anders Bodegård.
Så, boka in torsdag 22 september kl. 15.00–15.25 i Göteborg, monter H03:24, plan 2. Mer detaljer kommer snart!
Förlaget som gett ut boken finns här:

torsdag 18 augusti 2011

Andrej Chadanovitj ser en soffa i Europas mitt

Andrej Chadanovitj Foto © Maria Söderberg







Tittar i textraderna till en sång som Andrej Chadanovitj framförde under förra årets Litterarurdagar i Minsk, Salihorsk och Pinsk.
”Den vitryske mannen bor mitt i centrum av Europa, om man får tro på kartan: och i detta centrum står en soffa som den vitryske mannen
ligger på”.
Nu kommer han åter igen till Sverige och bokmässan i Göteborg.
När refrängen går igång är publiken med:
Hans farfar genomlevde kolchossystemet och meliorationen
Hans pappa – medelålderskrisen och hyperinflationen.
Hans hus genomlevde reparationsarbetena. Hans katt genomlevde kastreringen.
Han säger att det ändå kunde vara värre – och visst har han rätt.
Men det finns också andra scener att minnas. 
Andrej är ordförande för PEN i Belarus. När han i februari 2011 besökte Stockholm var han allvarsam. Efter händelserna i Minsk den 19 december 2010 beslagtogs organisationens datorer. Vem som helst kunde när som helst räkna med en påhälsning av säkerhetspolisen. Tre upphöjda medlemmar i PEN hade häktats.
Jag lyssnar igen på Sveriges Radios inslag från besöket.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4336508
”Leva under hot är en del av vårt jobb”, säger Andrej i intervjun.
Missa inte honom på bokmässan.

Fotnot:
meliorationen betyder jordförbättring/utdikning.
översättning till svenska: Stefan Eriksson.

onsdag 17 augusti 2011

Från Underlandet Belarus: Anka Upala

Anka Upala iakttar. Foto © Maria Söderberg
Det blir ett väldigt fnissigt och glatt möte med Anka Upala i Minsk. Egentligen är hennes namn Alena, men artistnamnet Upala betyder en kvinna som trillar – så varför inte?
Alena deltog i förra årets Litteraturresa och visade snabbt vilken ordförlösare hon är på scenen.
Nu kommer hon till Göteborg och  bokmässan den 22-25 september.
Översättaren Janina Orlov, som även hon deltog på 2010 års resa, fattade snabbt tycke för Alena och hennes ordlekar.
– Hon är den nya tidens absurdist, hon skriver en blanding mellan poesi och konstprosa. Hon främmandegör detaljer i vardagen. Det påminner om hur Lewis Carroll skriver i Alice i Underlandet.
Alena är från Mogilev, där bor alltjämt hennes föräldrar. Det är inte alltid med förtjusning som föräldrarna plötsligt råkar se henne på TV när hon – som i juli månad i år – klappade händerna till stöd för demokratirörelsen på ett torg. TV-rösten sa att hon var statsfiende och en del annat fult. Hennes pappa blev arg. Eller rättare sagt – mycket orolig.
– Äh, ja tänk, säger hon, jag som var ute och shoppade skor, se här (och så pekar hon på sina nya skor), och råkade komma förbi några av mina vänner på torget. Plötsligt var det en aktion och polisen omringade oss.
Andra blev gripna, men inte hon.
Nu ser hon fram emot resan till Sverige, men en aning oroad över att flyga.
– Jag har nästan aldrig varit utomlands.

Lyssna och läs henne här! http://litradio.by/179-anka-upala.html





måndag 15 augusti 2011

Zmitser Vajtsiusjkevitj till bokmässan

Södra Teatern, Kägelbanan, 2 maj 2011. Foto © Maria Söderberg
Nu är det klart! Det här blir spännande! Den belarusiske musikern Zmitser Vajtsiusjkevitj har i snart 20 år varit en av de mest lysande stjärnorna på musikhimlen i Belarus. Efter en första karriär inom folkmusikgenren har han på senare år gjort sig känd som tonsättare av flera kända vitryska poeter, bland dem Ryhor Baradulin, Henadz Buraukin, Uladzimir Karatkevitj och Uladzimir Njakljajeu (presidentkandidat i valet i december 2010). Av detta får vi höra om på bokmässan. Vajtsiusjkevitj är sedan 2001 konstnärlig ledare för WZ-Orkiestra (Öst-Västorkestern), som spelar en blandning av world music, retro, chanson, rock och vismusik. I maj 2011 framträdde de i en uppskattning spelning på Södra Teatern.
Trots att Vajtsiusjkevitj inte uppmärksammas i statliga vitryska media har han lyckats hitta en trogen publik. Vid sidan av musik till vitryska poeter har gruppen även framfört vitryska översättningar av japanska, ryska, polska och italienska dikter. Han har tonsatt dikter av de svenska poeterna Katarina Frostenson, Kristofer Leandoer och Kennet Klemets, översatta till vitryska. Vid konserten kommer också att framföras sånger ur Vajtsiusjkevitjs ordinarie vitryska repertoar.
Zmitser deltog 2007 på Litteraturresan. I Pinsk på Dom Kultura (Kulturhuset) var publiken särskilt entusiastisk. 
När vi inte fick tillstånd året efter med arrangemangen fanns det flera i Pinsk som trodde att det hade att göra med hans musik och ordcharader. Men sa han något regimkritiskt? Någon trodde att han undslapp sig ett par ord om att ”han” (alla vet vem, precis som i Harry Potter med Voldemort!) borde gå. Själv ser sig Zmitser inte som politiker. Jag har bestämt hört honom säga det flera gånger. Men publiken, ja, de känner annorlunda.

Välkommen till Göteborg och bokmässan, se dig som särskilt inbjuden till vimmel & spännande musik den första mässdagen: Torsdag 17.45–18.30 Plan 2, H-hallen. 
Musik: Zmitser Vajtsiusjkevitj. Inbjudan till vimmel. Snittar & dryck. (Särskild biljett krävs förstås, eftersom detta arrangemang äger rum under öppettider för branschfolk).

Övriga framträdanden på bokmässan sker på Internationella Torget fredag 12.40.
Belarusmontern/scenen fredag 17.30 och söndag 10.00. Vid dessa tre tider krävs endast vanlig entré. Välkommen!

lördag 13 augusti 2011

Presidentkandidatens sidekick: Aleksander Feduta

Aleksandr Feduta Photo © Maria Söderberg
Han var presidentkandidatens ”proxy” (talesperson), tillika professor i litteraturkritik och författare. Men från den 19 december 2010 till slutet av maj tillbringade Aleksander Feduta i häkte i Minsk.Det är svårt att vara allvarlig under vårt möte. För den här mannen har ett underhållande språk och uttryckssätt, och ja, det blir mest skratt och leenden. Men för att ta något allvarligt ur anteckningarna kan nämnas den chock han fick den afton när hans vän och uppdragsgivare, presidentkandidaten Uladzimer Njakljajeu, nära nog misshandlades till döds framför hans ögon. Det rättsliga efterspelet kan knappt beskrivas, än mindre förstås. De attackerade hamnade i häkte och fick straff i domstol. När Uladzimer Njakljajeu bad åklagaren i Minsk se på fallet, och tror sig senare ha lyckats identifiera efternamnen på angriparna (samtliga anställda av inrikesministeriet), avfärdades allt som att man inte kunde se att något brott över huvud taget har begåtts.  Det är svårt få Aleksander Feduta att skildra häktestiden som svår. Istället framhåller han att han delade tiden med andra under samma förhållanden, att man alltid måste vara beredd på en sådan tid om man är politiskt engagerad. Idag är han villkorligt frigiven. Ekonomsikt är det en katastrof för hans privata ekonomi. Som professor i litteratur har han undervisning i Vilnius och Moskva, men dit kan han inte resa. Han är så meriterad inom statens tjänstesystem att han borde ha en tjänst som motsvarar borgmästare i en medelstor, kanske större stad, i Belarus. Men något sådant kan helt uteslutas i dagens läge.
Men visst var det kallt i häktet?
 Det har jag läst flera rapporter om, och en del annat?

”Ungefär tio grader, vissa nätter riktigt kallt. Men inte värre hur en del människor har det runt om i landet”.
Hade ni filtar?
 ”Min hustru skickade in en till mig”.
Tiden kunde ägnas åt läsning av böcker, spel och samtal. Fängelseledningen försökte mjuka upp fången Feduta med böcker som ”1935 och andra år” av Antatoli Rybakov, Vasilij Grossmans ”Liv och öde” eller ”100 år av ensamhet” av Gabriel García Márques.
”När jag sattes i ensamcell begärde jag ett möte med fängelsechefen. Jag sa att jag inte blivit fängslad för att förvandlas till en galning, jag måste få läsa och skriva.”
Fängelsechefen, som var i samma ålder som Aleksandr, alltså 46 år, svarade ”OK”. Men, berättar han:
”Du får läsa vad som helst här, men inte 'Greven av Monte Cristo'!”
Ja, ni vet väl hur den slutar? Den oskyldigt dömde Edmond Dantès förväxlas med en avliden fånge och lyckas fly.
Funderade du på att matstrejka?
”Det skulle inte fungera för en sådan som mig. Folk skulle bara skratta och säga att det var väl på tiden”.
Istället försökte han inleda en läkemedelsstrejk, men fängelsechefen meddelade honom snabbt att det inte skulle accepteras. Det fanns väl utarbetade sätt att tillföra folk på häktet sin medicin, fick han veta. Aleksandr tvivlade inte. 


Nu ska han skriva en sammanfattande text om den moderna litteraturen till den kommande antologin. Spännande!

fredag 12 augusti 2011

Vi rimmar, sa Ales Razanau

Ales Razanau. Foto © Maria Söderberg
Rimmande skjortor i Minsk. Foto @ Ales Lukavenkau
MINSK. Inför mötet och intervjun med Ales Razanau tog jag på mig en nystruken skjorta, blå-vit-randig. Men visst, den hade blivit litet tillknölad under resan till Minsk, men jag tänkte att det skulle passa bra. 
”Vi rimmar”, sa Ales och log, hans var nästan identisk med min. Detta måste förstås förevigas!
Ales Razanau är en synnerligen begåvad författare och filosof i Belarus. Hans profil är lika skarp som hans texter. Nej, skarpare än så. Jag önskar att ett förlag på allvar ska ge sig i kast med hans författarskap.
Ales Razanau är född 1947 i Polesien. Som student kämpade han för det vitryska språket och blev därför avstängd från universitetet. Han har givit ut ett tiotal diktsamlingar, blivit översatt till mer än tjugo språk och översätter också själv.
Han håller sig undan dagspolitiken, är inte medlem i något av författarförbunden, men levererar svidande samhällskritiska dikter som han lyckas få tryckt i Minsk.
”Jag har en privat förläggare”, svarar han och menar att det går att göra mycket, trots rådande förhållanden.
När vi diskuterar den kommande antologin blir han bekymrad, det måste ju vara med något – nytt? Eller hur? Kajsa Öberg Lindsten ska ta sig tid. Tack och lov.

Vill egentligen skriva om kärlek

Valeryja Kustava Foto © Maria Söderberg
MINSK. Valeryja Kustava har precis kommit hem till Minsk efter en månad ”i solen”. När jag frågar henne om hur hennes situation är just nu säger hon: ”Som att kastas in i ett kylskåp!”
Valeryja vill skriva om kärlek, det är hennes huvudtema, men händelser i landet tvingar henne till andra textrader.
Hon känner en stor oro för hur hennes lands öde utformas. I en dikt med namnet ”Stockholmssyndromet” uttrycker hon hur offren börjar få positiva känslor för sina utövare.
”När omvärlden inför sanktioner så säger folk: Ja, det är kris nu, men det blir bättre”. Det är som om alla har vant sig vid att det är så här det ska vara, ett ständigt offer för att en situation någon gång i framtiden ska bli bättre.
I höst medverkar hon i antologin från Litteraturresan. Hon deltog 2010 till Saligorsk, Pinsk och Minsk.
Egentligen skulle hon vilja ha fler dikter översatta till svenska... men vem kan göra det? ”Dmitri Plax?”
Hon har hittills, blott 26 år gammal, blivit utgiven på följande språk: ryska, litauiska, georgiska, engelska, franska, tyska, slovenska och svenska.

torsdag 11 augusti 2011

Lån av två böcker resulterade i förhör

”Så fort jag får en chans försöker jag skriva”.
Foto © Maria Söderberg
MINSK. Träffade författaren Uladzimir Njakljajeu i dag och han berättade om första gången han kallades till KGB-förhör. Han skulle precis hämta två böcker av Aleksandr Solzjenitsyn och Anna Achmatova hos en vän när han greps. Författarna var båda förbjudna att läsa i början av 1960-talet. "Kanske var det då jag insåg böckernas betydelse", log han över bordet. ”Majoren som förhörde mig hette Gagarin”, mindes han, det var ju ett speciellt namn, så därför minns jag det, och de hittade på något om att jag var med i ett anti-sovjetiskt band”.
Uladzimir hotades med bli utesluten i Komsomol. Det gick värre för en av hans vänner. Han fick fyra års fängelse, och på den tiden, berättade han, innebar det ”rena rama dårhuset”. 
”Så den slutsats jag drog som femtonåring var nog att man var en viktig person om man kunde bli gripen för två böcker”.
Idag skriver han på en roman om Minsk på 1960-talet. 
Han fortsätter att vara politiskt engagerad trots den svåra misshandeln den 19 december 2010 när han deltog som presidentkandidat. Efter misshandeln fördes han till sjukhus med svåra skador och därefter tog polisen honom till häktet, senare anklagad för att ha ”anstiftat oroligheter”.
Han har levt med hustun Olga i en pressad situation. Han hade husarrest och de tvingades från slutet av januari till maj dela sin tvårummare med två poliser – dygnet runt. Olga, som lyssnade till vårt långa samtal, rynkar på näsan. ”Kan du tänka dig, dela utrymme med dem, toalett och kök. Vi fick tränga ihop oss i ett rum på tretton kvadratmeter".
Uladzimir Njakljajeu har en villkorlig dom som innebär reseförbud. Men trots detta har han rest till Warszawa, Vilnius och Moskva och inom landet. Han riskerar vilken dag som helst att åter igen sättas i fängelse. Men han tycker att situationen för sina medkandidater till presidentposten Mikola Statkievitj och Andrej Sannikou är mer plågsam. Och ändå (måste lägga till en parentes här: politik i Belarus är ofta fullständigt oförutsägbar) tror han att de kommer att släppas snart.
Dagens möte med Uladzimir Njakljajeu var ett led i arbetet med den kommande antologin ”BELARUS Litteraturresan”. Han är inbjuden till bokmässan i Göteborg den 22-25 september 2011, men det troliga är att han uteblir. Myndigheterna har nyligen varnat honom för att åter ta sig över gränsen.