”Så fort jag får en chans försöker jag skriva”. Foto © Maria Söderberg |
Uladzimir hotades med bli utesluten i Komsomol. Det gick värre för en av hans vänner. Han fick fyra års fängelse, och på den tiden, berättade han, innebar det ”rena rama dårhuset”.
”Så den slutsats jag drog som femtonåring var nog att man var en viktig person om man kunde bli gripen för två böcker”.
Idag skriver han på en roman om Minsk på 1960-talet.
Han fortsätter att vara politiskt engagerad trots den svåra misshandeln den 19 december 2010 när han deltog som presidentkandidat. Efter misshandeln fördes han till sjukhus med svåra skador och därefter tog polisen honom till häktet, senare anklagad för att ha ”anstiftat oroligheter”.
Han har levt med hustun Olga i en pressad situation. Han hade husarrest och de tvingades från slutet av januari till maj dela sin tvårummare med två poliser – dygnet runt. Olga, som lyssnade till vårt långa samtal, rynkar på näsan. ”Kan du tänka dig, dela utrymme med dem, toalett och kök. Vi fick tränga ihop oss i ett rum på tretton kvadratmeter".
Uladzimir Njakljajeu har en villkorlig dom som innebär reseförbud. Men trots detta har han rest till Warszawa, Vilnius och Moskva och inom landet. Han riskerar vilken dag som helst att åter igen sättas i fängelse. Men han tycker att situationen för sina medkandidater till presidentposten Mikola Statkievitj och Andrej Sannikou är mer plågsam. Och ändå (måste lägga till en parentes här: politik i Belarus är ofta fullständigt oförutsägbar) tror han att de kommer att släppas snart.
Dagens möte med Uladzimir Njakljajeu var ett led i arbetet med den kommande antologin ”BELARUS Litteraturresan”. Han är inbjuden till bokmässan i Göteborg den 22-25 september 2011, men det troliga är att han uteblir. Myndigheterna har nyligen varnat honom för att åter ta sig över gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar