BELARUS LITTERATURRESAN

tisdag 18 september 2012

27-30 september 2012 Bok & Bibliotek: J-scenen

Ja till det fria ordet

Ett intro till Internationella Torget!

J-scenen, Ja till det fria ordet, ligger i det strategiska utrymmet mellan de stora

hallarna på plan 2. Här finns sittplatser och servering. Fokus är hotad litteratur och inte minst uppmärksammar vi förhållandena i ett av våra nära länder – Belarus.

Under fyra dagar avlöser våra gäster varandra och läser sina egna och andras texter.

Vi för samtal om litteratur och om det politiska läget i framför allt Centraleuropa.

Vårt program presenteras i Bok & Biblioteks mässkatalog som utkommer i 300 000 ex den 18 september, bland annat skickas den ut med den dagens GP. Vi har annonsplats på halva baksidan. Programmet finns även med på Bok & Biblioteks hemsida m fl platser. Arrangör är Litteraturresan/Belarus och Svenska PEN. Allt sker i samarbete med Bok & Biblotek. Vi tackar för support från Sida!

Ja till det fria ordet – en del av Internationella Torget.

www.internationellatorget.se

Våra programpunkter på Internationella Torgts scen:

TORSDAG 15:40 - 16:00

Hur kan dödsstraffet avskaffas i Belarus?

Thomas Hammarberg, tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i samtal med Kristina Henschen.

Arr: Litteraturresan/Belarus

FREDAG 18:00 - 18:20

Ord på knivens egg

Författaren Anneli Jordahl och översättaren Kajsa Öberg Lindsten reste i maj 2012 till Minsk, Biaroza och Brest. Här är deras berättelse.

Arr: Litteraturresan/Belarus

Moderator: Maria Söderberg

SÖNDAG 10:20 - 10:40

Belarus/Vitryssland

Ambassadören Stefan Eriksson berättar om bakgrunden till den djupa diplomatiska krisen mellan Sverige och Belarus.

Arr: Litteraturresan/Belarus

Vad är Litteraturresan/Belarus? Det är en ständigt pågående idé om utbyte och vänskap mellan två folk...Startpunkten var en bok av den Pinsk-födde författaren Ryszard Kapuscinski. Under perioden 2002 till 2012 (och förhoppningsvis även 2013) kommer en tur att gå till Belarus med svenska författare. Projektet Litteraturresan/Belarus har en producent (Maria Söderberg) och en administrativ bas, RNS. Det står för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle som redan 1998 påbörjade sitt förebyggande arbete mot droger i Belarus. Utgångspunkten var Brestregionen, men aktiviteter har sedan dessa skett över hela landet. Utbytet har pågått under alla år och skapat långa kedjor av kontakter i båda våra länder. RNS har en handläggare som nära arbetar med alla frågor: Linda Nilsson. Hon kan nås på tel. 08-643 04 67 eller linda@rns.se. www.rns.se Kontoret finns på Ragvaldsgatan 14, 2 tr. 118 46 Stockholm. Maria Söderberg kan nås på tel. 070 3500555 info@mariafoto.se. Vårt projekt Litteraturresan/Belarus får stöd av Sida, något som vi är mycket stolta över.

Mer information: Maria Söderberg 070 3500555 info@mariafoto.se

torsdag 9 augusti 2012

Carl Bildt, dags att ändra till Belarus!

DENNA ARTIKEL HAR SKICKATS TILL ALLA STORA TIDNINGAR OCH TILL SVERIGES
RADIO M FL. INGEN HAR VELAT PUBLICERA DEN. NU KOMMER DEN PÅ DENNA BLOGG, FÖRHOPPNINGSVIS KAN DET GE NÅGOT – NU.
Maria Söderberg 9 augusti 2012.

22 februari 2012

Carl Bildt, dags att ändra till Belarus!

Hittills har vi i Sverige sagt Vitryssland om det land som uppstod som fri egen nation 1991. De som bor där har vi kallat för vitryssar. Men nu är det dags att ändra på detta språkbruk.

Varför är detta med namnbyte nödvändigt? Det måste ju i rimlighetens namn vara mer angeläget att fokusera på landets politiska och ekonomiska situation. Efter presidentvalet den 19 december 2010 greps sju presidentkandidater varav två misshandlades. Av de 43 som dömdes sitter fortfarande 14 kvar i fängelse. De förvägras sina medborgerliga rättigheter och i flera fall utsätts de för tortyr. Särskilt upprörande fall i dessa dagar är Andrei Sannikau, tidigare vice utrikesminister, som regimen försöker bryta ned psykiskt och moraliskt. Den socialdemokratiske ledaren Mikola Statkjevitj, även han presidentkandidat, fick 6,5 års fängelse för ”uppvigning” och sitter i fängelse med så kallad hård regim. Parallellt genomgår Belarus en ekonomisk kris vars omfattning är svår överblicka, men som sänkt lönerna med hälften (medellönen idag är 1 400 svenska kronor per månad). Växlingskursen på landets rubel har sjunkit drastiskt, vilket omöjliggjort resor till utlandet för en stor del av befolkningen. Med Schengenavtalet från 2006 ökade kostnaden för visering till 60 EURO. Med den insikten är det svårt att tala om bojkott av ett land. Trots att Hockey-VM 2014 kommer att bli en klang- och jubelföreställning för den sittande presidenten Aljaksandr Lukasjenka anser vi att vi ska vara på plats. Vid denna tid kommer regimen välkomna besökare och det finns många skäl att resa runt, träffa människor och bilda sig en uppfattning.

Belarus har utan tvekan identitetsproblem; under andra världskriget ett slagfält och ett landområde som stridande parter försökt slita i stycken. Här finns ett språk, belarusiskan, som trängts undan av det ryska språket när Moskva hållit i taktpinnen. Historikern vid Södertörns högskola, Andrei Kotliarchuk, säger: ”Eftersom vårt språk kallas ‘vitryska’ är många i Sverige övertygade om att språket egentligen inte finns, att det bara är en variant av ryskan.” Dramatikern Dmitri Plax, som drivit frågan många år, anser att begreppet Vitryssland är minst sagt förringande: ”Det är en kolonial benämning. Vi säger till exempel kurder, inte bergsturkar som den turkiska staten gör.”

Med benämningen Vitryssland följer pedagogiska svårigheter. Många tror fortfarande att det är en del av Ryssland, eller något område i Sibirien (ja, sådana förväxlingar sker!). De demokratiska krafterna kämpar för att landet fortsättningsvis ska vara fritt och självständigt, inte en sovjetisk/rysk lydstat.

Belarus historiska rötter, som de under lång tid delat med dagens Polen, Ukraina och Litauen (det storlitauiska furstedömet existerade i huvudsak från 1200- till 1700-talet) gör att landet varken är helt ryskt eller helt centraleuropeiskt. Sett utifrån detta perspektiv är Ryssland mer som en granne i öster; vissa tider som ockupant, andra tider som samarbetspartner. Vår tids förväxling med Ryssland gör att svenskar lätt blandar ihop länderna. Därmed förminskas också betydelsen av ett land som har tio miljoner invånare och som med dagens svårigheter kräver vår odelade uppmärksamhet. Med en ändring av namnet till Belarus kan vi och de som är engagerade för landet lättare berätta och förklara vilket land vi har att göra med, såväl kulturellt, politiskt som ekonomiskt.

Media och andra aktörer följer vad UD säger i namnfrågor. Trots att många språkvårdare, kulturföreträdare och politiker föredrar Belarus biter sig ändå namnet Vitryssland fast. För ett år sedan svarade Carl Bildt vid en hearing på UD att han inte hade några invändningar med att använda ”Belarus”. Trots detta korrigerar hans handläggare på UD i Stockholm namnet när aktörer inom den egna förvaltningen använder namnet Belarus.

Svenska Akademin och Peter Englund skrev redan för två år sedan att man: ”beslutat att substantiven ’vitryss’ och ’vitryska’ framgent skall ersättas med ’belarusier’ respektive ’belarusiska’ och adjektivet ’vitrysk’ med ’belarusisk’”.

När belarusier i Sverige för tre år sedan startade en förening kallade de sig för ”Sveriges Belarusier”. Det är främmande för dem att kalla sig för ”vitryssar” som de upplever alltför starkt förknippat med forna sovjetiska förhållande. Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har övergått till benämningen Belarus. Sammanslutningen ”Initiativgruppen för Belarus” har trots två års väntan inte fått något svar i sina krav om ändring. De flesta som översätter litteratur från landet till svenska använder Belarus. Vad väntar vi på?

Carl Bildt, avgörandet ligger i din hand. Släpp namnets förtöjning till Moskva och låt Sverige harmonisera i en anständigare internationell språkdräkt.

Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson för (S)

Maria Söderberg, fotograf och producent för "Belarus – Litteraturresan"

Yury Kazhura, ordförande Föreningen Sveriges Belarusier

tisdag 29 maj 2012

Rädslan för det fria ordet visar på litteraturens betydelse

Seminarium 13/6 kl. 13-15 ABF, Sveavägen 41, Stockholm

”Om jag säger något mot regimen kommer mina läsare med sina böcker kanske att drabbas”. Så säger den internationellt kände författaren Svetlana Aleksievitj när hon deltog i årets Litterarurresa i sitt hemland Belarus. Censuren och självcensuren sätter gränser för kulturlivet. De oberoende författarna, oavsett vad de skriver om, har svårt att få sina verk utgivna och distribuerade.
Med på resan i maj 2012 var också den svenska författaren Anneli Jordahl. I seminariet på ABF den 13 juni kl. 13.00 berättar hon om sina intryck. Första programpunkten i Minsk var en guidad promenad med poeten Uladzimir Njakljajeu som berättade om sitt liv i husarrest. Anneli Jordahl mötte stort gensvar från scenen när hon berättade om sin senaste bok ”Augustenbad en sommar”.
- Den vill vi ha översatt, ropade en man i publiken i Biaroza.
I Kraków, resans slutmål, deltog den polske poeten Adam Zagajewski och kunde dra sig till minnes de underjordiska poesimöten som han deltog i på 1980-talet i sitt hemland.
Producenten för Litterarurresan – som i huvudsak stöds av Svenska institutet och Statens Kulturråd – har ägt rum i elva år. Producenten Maria Söderberg, deltar på ABF-seminariet med bildvisning och beskrivning av ett tal om bland annat politiska fångar och vilka effekter det fick.
Här finns glimtar från det stora publikintresset och röster om vilken betydelse ett kulturellt utbyte kan ha för människor i Belarus och i Sverige.

Arrangör Palmecentret i samarbete med ABF 100 år.