BELARUS LITTERATURRESAN

Möt Ulf Stark och Anka Upala i Örebro!

2012-03-01T11:14:00.001-08:00

Plats: Conventum Arena, Örebro.

Tider: Fredag 13 april kl. 9.30-17.00 Lördag 14 april kl. 9.30-17.00

Söndag 15 april kl. 9.30-16.00

Nu drar Litteraturresan vidare till Örebro!

Du möter oss i Örebro när våren är som mest intensiv!

Här finns en monter med bokbord.
Specialpris på antologin ”Språket som svalan bor i dess hjärta”.

SEMINARIER

Bland storkar och Chagalls flygande getter.
Fredag kl. 12-12.45 50

Maria Söderberg, fotograf och journalist, visar bilder och berättar om den senaste händelseutvecklingen i Belarus. I mars har en diplomatisk kris blossat upp mellan EU och Belarus. Landet och dess president blir allt mer isolerade. Maria Söderberg har ett sextiotal resor bakom sig, den senaste i slutet av mars 2102. Arrangör: Litteraturresan/Belarus

Med ”Den lilla diktatorn” på resa i Belarus. Lördag 10.oo-10.45

Ulf Stark berättar om mötet med publiken i Belarus under sina besök. Hans barnbok "Diktatorn" har nyligen översatts till belarusiska och givits ut i landet. Översättaren och barnlitterarurvetaren Janina Orlov deltar i samtalet.

(50 platser) Arrangör: Litteraturresan/Belarus.

Janina Orlov i Pinsk 2010.

Att översätta Sofi Oksanen och gestalta Mumintrollet

Lördag 16.00-16.45

Janina Orlov berättar om hur hon tar sig an beskrivningar av Mumin från finska till svenska och Sofi Oksanens språkdräkt. Översättaren Janina Orlov berättar också om sin nya vurm att försöka översätta belarusiska författare. Hon har gjort tre resor i landet. Sista tio minuterna: Anka Upala från Minsk gör en stå-upp-grej av sin upplevelse av Mumin: Min kompromisslösa Lilla My.

Arrangör: Litteraturresan/Belarus

Alena Azlova kommer
till Örebro! Artistnamn:
Anka Upala

Anka Upala gör upp med sig själv
Söndag 10.00-10.45

Anka Upala (Alena Kazlova), Minsk, är den nya tidens absurdist, hon skriver en blanding mellan poesi och konstprosa. Hon främmandegör detaljer i vardagen. Allt påminner litet om hur Lewis Carroll skriver i Alice i Underlandet. Möt denna fräcka och spännande unga författare från Belarus! Arrangör: Litteraturresan/Belarus

http://belaruslitteratur.blogspot.com/2011/08/en-kvinnospya-fran-unde

http://litradio.by/179-anka-upala.html

Information: http://orebrobokmassa.se/
Entrépriser 2012 Vuxen 125 kr Pensionärer 110 kr Studerande och ungdom upp till 26 år 60 kr Tvådagarskort 200 kronor Tredagarskort 300 kronor Förskoleklass/skolklass (upp till 25 elever, inkl. 1 lärare) 500 kr

Barn under 12 år i vuxens sällskap fri entré. Priserna inkluderar 25 procent moms

Seminarier ingår i priset.
Frågor om våra aktiviteter: Maria Söderberg 070 3500555

”Det som räddat oss i vårt arbete är total öppenhet.”

2012-01-31T16:55:00.000-08:00

Olga Smoljanko, organisationen Nopi, med särskild inriktning på

föreningsfrihetsfrågor, och Vjasnas vice ordförande

Valjantsin Stefanovitj.

En lågmäld och samlad Valjantsin Stefanovitj,
Vjasnas vice ordförande, inleder kvällens möte på Solidaritetshuset i Stockholm. Östgruppen arrangerar. Intill honom sitter Olga Smoljanko.
Valjantsins mångrige vän och ordförande, Ales Bjaljatski, sitter dömd för skattebrott. I Sverige är Bjaljatski pristagare av Per Anger-priset (2006).
”2011 har varit ett strapatsrikt år.
Första natten efter presidentvalet, den 19 december 2010, greps sju presidentkandidater. Två av dem misshandlades. Under det år som gått efter valet ser vi en allt mer brutal utveckling. Regimen tillämpar tortyr och våld mot politiska fångar. Man har också brutit mot internationella överenskommelser om gripnas rättigheter. De som har förvarats i KGB:s häkte har vägrats träffa sina advokater eller juridiska ombud. Fem av de advokater till de gripna har, dessutom, förlorat sina licenser.”
Berättelsen om dagens Belarus fortsätter i moll. Det är obegripligt att detta inträffar i Europas mitt, ett stenkast från Sverige.
Efter den ödesdigra valdagen i december 2010 dömdes 43 oppositionella. Under våren 2011 slog den ekonomiska krisen till i landet. 60 procent av rubeln värde gick förlorad och president Lukasjenka försökte, enligt Valjantsin Stefanovitj, att närma sig EU.
”Han påbörjade en dialog, eller ett försök till detta, om att alla politiska fångar skulle friges. Men de skulle först skriva en nådeansökan. Fångarna och deras anhöriga utsattes för påtryckningar. Men det släpptes också flera. Idag sitter 14 kvar.”
Valjantsin Stefanovitj nämner två allvarliga fall. Mikola Statkjevitj, socialdemokratisk ledare, har nyligen flyttats till ett fängelse med hårdare bevakning. Det innebär att han är inlåst i sin cell dygnet runt.
”Förhållandena för presidentkandidaten Andrei Sannikau är kanske än mer allvarlig. Vi tror att presidenten hyser ett ännu större personligt agg mot honom. Det verkar som om fängelseledningen inte ryggar för de mest vidriga metoderna för att förnedra honom, ja, de kan omnämnas som 'stalinistiska'. Vi fick nyligen veta i den statliga TV-kanalen att han placerats i en speciell cell med landets sämst ansedda fångar.”
Med dessa, berättar han, avses de som i fängelset utsatts för sexuella övergrepp. Det är en gammal sovjetisk kvarleva i straffsystemet att ”om man ska ta sig ut denna cell måste man antingen skada sig själv eller döda de andra".
Här bryter publiken runt borden in och undrar. Det är inte helt lätt för Valjantsin Stefanovitj att förklara situationen. De som hamnar i en cell med ”det lägsta kastet” får en svår stämpel i fängelsemiljön. Självklart, säger han, handlar det om att förnedra Andrei Sannikau så mycket som möjligt, mannen som en gång i tiden var vice utrikesminister (fram till 1996) och vågade utmana regimen. 1997 deltog han i bildandet av Charter 97. Kontakten med Sannikau har varit svår att uppehålla för de anhöriga och hans advokat. I flera månader saknade de information. Men för bara några dagar sedan fick de träffa honom. Det visade sig då att Sannikau lämnat in en skriftlig begäran om nåd den 20 november 2011, men ingen har känt till detta av de närmast berörda inom familjen.
”För mig är avsikten tydlig. Behandlingen i fängelset visar att man försöker krossa honom psykiskt och moraliskt.”

Olga Smoljanko tar ordet med en blick som jag tolkar så här: ”Orkar ni höra mer?" Men där sitter vi femton observanta personer, de flesta med någon beröringspunkt till Belarus, och vill lyssna. En man undrar om de båda egentligen borde uppfattas som ”kriminella” och att de borde sitta inne, som regimen kan tänkas se på dem?
Olga skrattar och säger att det finns faktiskt möjlighet att agera. Hon berättar om det byråkratiska spel som omger alla oberoende organisationer. Efter 2004 är det i stort sett omöjligt att registrera en ny organisation som arbetar med begrepp som demokrati.
”Först behandlades ansökningar godtyckligt, men numera är det avslog för alla. Direkt.”

Jag ser framför mig en dialog för teater. Olga berättar om det skriftliga spelet mellan henne, som bland annat sysslar med att hjälpa enskilda och föreningar, och myndigheten. Det är ett gytter av dekret, paragrafer och svårigheter för alla som önskar verka legalt. De flesta ger upp. Men i dessa dialoger finns det människor bakom som ska formulera olika försvar för sina handlanden.
Kulmen på detta nåddes, enligt Olga Smoljanko, när det kom en paragraf som sa att det fanns ett straffrättsligt ansvar för personer som var aktiva i icke-registrerade organisationer.

”Det som räddat oss i vårt arbete är total öppenhet”, säger dock båda gästerna som under två dagar haft upprepade möten och diskussioner. De har även hunnit delta i en aktion utanför den belarusiska ambassaden på Lidingö.
”Jag försöker vara optimist”, säger Valjantsin Stefanovitj och berättar att han ofta tänker på vad Ales Bjaljatski brukar berätta om.
”När han startade sin första underjordiska grupp 1984 kunde ingen tänka sig att Sovjetunionen skulle lösas upp 1991. I Belarus har allt ändrats så snabbt! Så kan de bli igen. Och när jag läser vad tidigare politiska fångar under sovjettiden har nedtecknat och vi vet något om vilka grymheter de varit med om, ja, de känner jag att de är vår tids största hjältar”.

Text och foto © Maria Söderberg. 31 januari 2012.

Läs mer här: http://www.ostgruppen.se/
http://fokusvitryssland.se/
http://blogg.aftonbladet.se/omvarlden/2012/01/europas-sista-diktator-drar-at-tumskruvarna-med-hjalp-fran-ovantat-hall

”Det är som att makten är emot vårt eget land”

2012-01-02T07:11:00.000-08:00

http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202011/Belarus%20Litteraturresan%20%207_2011.aspx

– Att vara författare i Vitryssland är ett tungt öde. Det är som att makten är emot vårt eget land, säger Uladzimir Arlou.
Han står i foajén till Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm, ett stenkast från de glittriga shoppingstråken på Stureplan. Det är i början av november och här pågår en poesikväll med författare från Vitryssland, eller Belarus. Det är inte fullsatt, men publiken som hittat hit är entusiastisk, det blir många applåder.
Arlou, som också är historiker, är en känd författare i Belarus, han tillhör en av de mest översatta i landet. 1997 ﬁck han sparken från det statliga förlag som han arbetade på.
– Det var av politiska skäl. Formuleringen var intressant, något om att jag hade författat »historisk och annan misstänkt litteratur«, säger han.
Från scenen läser Uladzimir Arlou upp delar av det »Brev till fängelsedirektörer« som han skrivit tidigare i år: »Jag vill inte tro att ni drömde om att bli fängelsechefer som barn. Omständigheterna ledde möjligen till det. Någon av er kanske tvingades. Någon måste ju göra det allra smutsigaste arbetet.«

Av Annika Hallman.

Hela texten finns att läsa i länken, eller köp det senaste av OM nr 7/2011!

Kan vara värt uppmärksamma översättarna i antologin! Här är de:
Litteraturresans översättningar under åren 2002–2011 har gjorts av: Anders Bodegård, Stefan Eriksson, Veronika Eriksson, Nils Håkanson, Thomas Nydahl, Janina Orlov, Dmitri Plax och Kajsa Öberg Lindsten.

Bildsvep: Medborgarplatsen 19 december 2011 – snart mer!

2011-12-20T00:24:00.000-08:00

Tolv timmar på Medborgarplatsen! Tack alla som kom, här är ett bildsvep från läsningarna. Mer text kommer. Klicka på en bild, se bilderna – det blev en mycket gripande och spännande dag. Här är några länkar publicerade i Belarus:
http://zbsb.org/index.php?option=com_content&view=article&id=5289:2011-11-29-12-16-19&catid=1&Itemid=107
http://nn.by/?c=ar&i=65375
http://valjaryna.livejournal.com/243789.html
http://www.zbsb.org/index.php?option=com_content&view=article&id=5367:2011-12-20-07-36-41&catid=3&Itemid=108
http://zbsb.org/index.php?option=com_content&view=article&id=5289:2011-11-29-12-16-19&catid=1&Itemid=107

Tolv timmar på Medborgarplatsen

2011-11-23T15:48:00.000-08:00

Den 19 december 2011 är det ett år sedan det var valdag i Belarus. Samma dag slogs fredliga demonstranter ned av polis, däribland författare och politiker. Många hamnade i häkte, flera i fängelse. Den 24/11 2011 dömdes också den kände människorättsaktivisten och författaren Ales Bjaljatski till 4,5 års fängelse och konfiskering av all egendom. Brottet, påstod domstolen, var skattebrott. Mot bakgrund av allt detta arrangeras därför ett utomhusmöte:
Måndagen den 19 december 2011 läser vi texter av författare såsom Ales Razanau, Barys Pjatrovitj, Volha Ipatava, Andrej Chadanovitj, Uladzimir Njakljajeu, Dmitri Plax, Valeryja Kustava (listan kan bli mycket lång). Det blir: Tolv timmar för det fria ordet i Belarus. Plats: Medborgarplatsen, Stockholm.
Kom & lyssna! Start kl. 12.00 till midnatt, kl. 24.00. Köp författarnas böcker – här finns en hel del översatt till svenska. Vi berättar gärna! Vi bjuder på varm glögg & julkaka!

Nuvarande lista ser ut så här.
Finns plats för fler, det går bra att säga något på tre till tio minuter.
Vi kommer att publicera bilder och texter från manifestationen till media i Sverige och utomlands, inte minst i Belarus. En julklapp till våra vänner!

Kl. 12.00 Start
Kl. 12.15 Lars Hjalmarson, förläggare, läser Uladzimir Njakljajeu.
Kl. 13.00 Terry Carlbom, översättare, och tidigare sekr. i PEN International, läser Fatemeh Sajadi.
Kl. 13.10 Fatemeh Sajadi, författare.
Kl. 13.30 Julia Lapitskii och Amanda Lövkvist läser Valzhyna Mort.
Kl. 13.45 Dmitri Plax, författare, läser ur sina nya bok.
Kl. 14.00 Thomas von Vegesack, författare.
Kl. 14.15 Jesper Bengtsson, redaktör OmVärlden, ordf. Reportrar utan gränser.
Kl. 14.30 Eva Engström läser Gustaf Fröding.
Kl. 15.00 Cilla Naumann, författare, läser Svetlana Aleksijevitj.
Kl. 15.30 Peter Karlsson, redaktör Norstedts.
kl. 16.00 Kerstin M. Lundberg, journalist, läser Svetlana Aleksijevitjs artikel ”Förtvivlans torg”.
Kl. 16.30 Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister.
Kl. 16.45 Jonas Modig, författare.
Kl. 17.00 Carin Jämtin, partisekreterare (s).
Kl. 17.15 Anders Bodegård läser Ryszard Kapuscinski.
Kl. 17.30 Lennart Nordfors, ordförande SILC (fp), läser ur Vasil Bykaus ”Veteranen”.
Kl. 17.40 Astrid Trotzig, författare läser Valjatsina Aksak
Kl. 17.50 Azar Mahloujian, författare.
Kl. 18.00 Isabel Sommerfeld sjunger Uladzimir Njakljajeu.
Kl. 18.20 Samuel Rajeus, författare.
Kl. 18.30 Suzanne Nessim, konstnär.
Kl. 18.45 Yvonne Ihmels, journalist.
Kl. 19.00 Maria Modig, författare, läser Svetlana Aleksijevitj och Artur Klinau.
Kl. 19.15 Kristoffer Leandoer läser dikter skrivna i Minsk.
Kl. 19.30 Lana Willebrand läser en dikt av Tomas Tranströmer på belarusiska och svenska.
Kl. 19.45 Firat Ceweri, författare.
Kl. 20.00 Augustin Erba, författare.
Kl. 20.10 Kerstin Brunnberg, styrelseordf. Statens Kulturråd, läser Dmitri Plax.
Kl. 20.20 Charlotte Werner, förläggare.
Kl. 20.30 Martin Uggla läser Ales Bjaljatski.
Kl. 20.45 Birgitta Öhman, filmare, läser Harry Martinson.
Kl. 21.00 Kurdo Baksi, författare
Kl. 21.15 Sebüktay Kaan, författare
Kl. 21.30 Ola Wallin läser Svetlana Aleksijevitj.
Kl. 21.45 Amanda Lövkvist läser Vasil Bykau.
Kl. 22.00 Maria Söderberg läser Ales Razanau.
kl. 22.10 Natalia Kazimirovskaia, teaterkritiker, läser Solomon Kazimirovskij (läsning på ryska).
Kl. 22.30 Minnestal på årsdagen och klockslaget av händelserna i Minsk den 19 december 2010.
Kl. 23.00 Martin Kaunitz, förläggare.
Kl. 23.15 Chen Maiping, författare och generalsekreterare för Independent Chinese PEN Center läser Li Hong, författare som torterades till döds i fängelse.
Kl. 24.00 Avslutning.

Isabel Sommerfeld hälsar: ”Vill bara bekräfta att jag nu ordnat en gitarrist som kommer kompa mig på en nyskriven låt av den belarusiska musikern/låtskrivaren Pavel Arakelian och med text av Njakljajeu, den 19 december Det blir min sångdebut på belarusiska.”

Vill du delta? Ring Maria Söderberg, tel. 070 3500555 info@mariafoto.se

Bilder: Fängslade författares dag och Tucholsky-pris

2011-11-16T01:45:00.000-08:00

Kulturhuset 15 november 2011. Fängslade författares dag och Tucholsky-pris till Uladzimir Njakljajeu. Brev från pristagaren:

”Kära vänner!
Jag vill framföra min uppriktiga tacksamhet till er för den stora ära som ni visat mig genom att tilldela mig Tucholskypriset. Kurt Tucholsky var en journalist, författare och människa som under diktaturens villkor försökte kämpa för demokrati, vilket tvingade honom att emigrera och så småningom ledde till ett tragiskt slut.
Jag vill verkligen inte jämföra de villkor som Kurt Tucholsky upplevde i det fascistiska Tyskland med de villkor som jag och mina kollegor upplever i Lukasjenkas Belarus. Men på något sätt är ändå alla diktaturers natur densamma. Varje diktatur kväver överallt och alltid alla aspirationer till frihet. Överallt och alltid är inte bara friheten, utan livet i fara för de människor som försöker stå emot diktaturen.
Ärade vänner!
Jag beklagar verkligen att jag inte kan vara med er idag i Stockholm, en stad som jag tycker mycket om. Den belarusiska regimen har begränsat mig i alla mina rättigheter och gjort staden Minsk till den zon inom vilken jag tillåts existera. Under sådana förhållanden – inte riktigt i fängelse, men inte heller i frihet, utan i den tillåtna zon som diktaturen ritat upp, befinner sig i själva verket hela Belarus. Men det finns också flera som kastats i fängelse, bland dem mina kollegor från presidentvalet förra året - presidentkandidaterna Mikalaj Statkevitj och Andrej Sannikau. Jag är Sverige tacksam för det som ni tillsammans med andra EU-länder gör för att befria de belarusiska politiska fångarna, för den bestämda linje ni driver gentemot den belarusiska regimen, för det stöd ni ger till de belarusiska demokratiska krafterna.
Vägen från diktatur till demokrati har aldrig någonstans varit enkel. Av dem som valt denna väg krävs, på samma sätt som krävdes av Kurt Tucholsky, bestämdhet, risktagande, självuppoffring. Denna väg tar åtskilligt ifrån en människa, men ger samtidigt ännu mer tillbaka - till dem som är beredda att gå denna väg så långt det behövs. Tyskland, vars diktatur Kurt Tucholsky kämpade emot, är idag ett fritt och demokratiskt europeiskt land. Ett sådant land ska en gång också Belarus bli!
Jag vill ännu en gång tacka för den ära ni visat mig och jag vill tillönska er allt gott!
Uladzimir Njakljajeu”

Cecilia Nilsson läser Artur Klinau. Foto © Maria Söderberg

Agneta Pleijel läser texter av Barys Pjatrovitj
och Andrej Chadanovitj. Foto © Maria Södeberg

Svetlana Aleksijevitj. Hon hade kvällens
vassaste tal. Beat that!Foto © Maria Söderberg.

Ola Larsmo. Foto © Maria Söderberg.

Sara Stridsberg läser Valzhyna Mort. Foto © Maria Söderberg.

Virpi Pahkinen, dans, och en tom stol. Foto © Maria Söderberg

The Swedish ministry of Culture
Lena Adelsohn Liljeroth holding
the diploma for the winner of
Tucholsky Prize 2011, writer Uladzimir Njakliajeu.
Foto © Maria Söderberg

The Swedish Ministry of Culture Lena Adelsohn Liljeroth
and Andrej Chadanovitj, Belarusian PEN, holding the diploma
for the winner of Tucholsky Prize 2011, writer Uladzimir Njakliajeu. Foto © Maria Söderberg

Svetlana Aleksijevitj. Foto © Maria Söderberg.

Fanastisk dans med dans - Virpi Pahkinen!

Nära nog fullsatt hörsal i Kulturhuset. Foto @Maria Söderberg

Med antologin ”Språket som svalan bor i dess hjärta”.
Maria Söderberg berättade om
pristagaren. Foto © Azar Mahloujian

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
placerar diplomet på den tomma stolen.

Andrej Chadanovitj sjunger Uladzimir Njakljajeu.
Lana Willebrand översätter.


Sista minuten av kvällen. Applåd för Andrej Chadanovitj.

Azar Mahloujian, ordförande i
Fängslade Författares kommitté. Foto © Maria Söderberg

Virpi Pahkinen!

Lena Adelsohn Liljeroth och Ola Larsmo.

Skådespelarna Katarina Ewerlöf, Odile Nunes
och Ann Petrén framför texter av Svetlana Aleksijevitj,
oerhört bra!

18 november 2001: Intervju med Uladzimier Njakliajeu

2011-11-15T00:37:00.000-08:00

För nästan exakt tio år sedan träffade Joanna Kurosz och jag Uladzimier Njakliajeu tillsammans med Håkan Josephson på Sveavägen, Stockholm. På den tiden var jag utgivare av hemsidan www.vitryssland.nu. Idag har denna hemsida ”kapats” av ett reseföretag. Domänansvarige hade skickat ett e-mail till en adress som inte fanns och plötsligt låg hemsidans namn ute till försäljning. Idag när Njakliajeu mottar Tucholsky-priset är det roligt att återge mötet. /Maria Söderberg

”Jag måste ägna mig åt mitt författarskap”

– Jag tycker inte om Lukasjenka och Lukasjenka tycker inte om mig. Jag hade bara ogillande att komma med, men han hade också hemliga polisen, milisen, armén. Valet vem som skulle lämna landet var ganska enkelt, säger Uladzimir Njakljajeu och skrattar högt.

Under sovjettiden lästes hans vitryska dikter och sånger inför tiotusentals åskådade. I dag lever vitryska författarförbundets före detta ordförande i exil i Finland och säger att myndigheterna snabbt skulle hitta en anledning att fängsla honom, om han återvände till sitt hemland.

www.vitryssland.nu fick en intervju med Uladzimir Njakljajeu, inbjuden till Sverige av Svenska PEN.

Av Joanna Kurosz (text) och Maria Söderberg (foto)

Stockholm 18/11 2001

Uladzimier Njakliajeu 2001.
Foto © Maria Söderberg

– Jag är författare. Jag har aldrig varit intresserad av politik i sig. Jag har aldrig haft ambitionen att bli politiker. För mig är politik i sig något smutsigt, säger Uladzimir Njakljajeu.

Ändå var det av politiska skäl som han tvingades lämna sitt land. I Vitryssland är kopplingen mellan kultur och politik mer påtaglig än i de flesta andra länder. För att inte stöta sig med myndigheterna måste en författare, förutom att säga rätt saker, också säga dem på rätt språk - ryska.

Under sovjettiden utsattes landet för en kraftig russifiering, ändå kunde Uladzimir Njakljajeu ostört publicera sina dikter och sånger på vitryska. När Vitryssland blev självständigt efter Sovjetunionens fall 1991 drog de intellektuella i gång en kampanj för att återinföra vitryskan och återuppväcka den vitryska kulturen.

- Nittiotalets första årtionde var så otroligt händelsespäckat. Det hände lika mycket kulturellt sett som det vanligtvis kanske händer under ett sekel. Vi genomgick alla epoker under de där första åren: renässansen, upplysningen - allt. Till slut också diktaturen, säger Uladzimir Njakljajeu.

Ett steg tillbaka

När Aleksander Lukasjenka valdes till president 1994 började utvecklingen vända. Det vitryska språket och den vitryska kulturen trängdes undan till förmån för den ryska. Uladzimir Njakljajeu säger att det hela berodde på Lukasjenkos storhetsvansinne. Lukasjenka och Rysslands dåvarande president Boris Jeltsin hade undertecknat ett unionsfördrag. Lukasjenka ville bli president för den rysk-vitryska-unionen, och då var det ju opopulärt att lyfta fram den vitryska kulturen och understryka skillnaden mellan det ryska och det vitryska.

- Lukasjenkas målsättning var att bli tsar Aleksander IV, säger Uladzimir Njakljajeu. Han har känt Lukasjenka sedan de började spela i samma fotbollslag, men de var aldrig vänner.

- Han hade inga vänner. Han tycker inte om någon, säger Uladzimir Njakljajeu och skrattar, men tillägger strax allvarligt:

- Ja, man kan ju skämta åt det när man sitter på kafé här utomlands, men då, när det hände, kunde man faktiskt hålla sig för skratt. Uladzimir Njakljajeu blev ordförande vitryska författarfattarförbundet 1998, samma år som unionsavtalet skrevs under.

- Under ett år verkade jag aktivt för att få Lukasjenka att inte förstöra den nationella kulturen. Jag försökte förklara för honom att det aldrig skulle bli någon union med honom som ledare och att han som Vitrysslands president borde ägna sig åt Vitrysslands intressen istället. Men han vägrade lyssna. Han är ett klassiskt exempel på "den lille diktatorn" med omåttliga ambitioner.

Karisma, djävulen och Ryssland

Uladzimir Njakljajeu har känt Lukasjenka sedan de började spela i samma fotbollslag för tio år sedan, men de var aldrig vänner.

- Han hade inga vänner. Han tycker inte om någon, säger Uladzimir Njakljajeu.

Han beskriver Lukasjenka som en alltigenom ont och osympatisk person som krossat många av dem som hjälpt honom till makten.

- Men han har en slags karisma, han kan vinna publik, säger Uladzimir Njakljajeu som svar på frågan hur en så ond person har lyckats bli populär.

- Och djävulen hjälper honom, tillägger han gravallvarligt. Uladzimir Njakljajeu tror inte att Lukasjenko hade kunnat komma till makten utan Rysslands hjälp. Det hela handlade om en maktkamp mellan Jeltsin och Tjernomyrdin som stödde Kebitj. Jeltsin behövde en egen motkandidat och stödde därför Lukasjenka.

När unionsavtalet mellan Ryssland och Vitryssland hade undertecknats skrev styrelsen för författarförbundet en protest mot unionen och den kulturpolitik som den förde med sig och Uladzimir Njakljajeu stod i egenskap av ordförande som ytterst ansvarig för dokumentet. Då brakade det loss - under ett halvår försökte myndigheterna på olika sätt att få honom i fängelse. Tidskriften Radnica för vilken han blev chefredaktör kontrollerades flera gånger och trakasserades. De försökte hitta bevis för att Uladzimir Njakljajeu hade stoppat pengar i egen ficka.

- Men det fanns inte ens några pengar som jag skulle ha kunnat stoppa i min ficka, ler han.

Till slut blev han förvarnad om att polisen planerade att gripa honom och sedan hitta på en anklagelse.

Bastusnack räddade

– Vi har en slags bastu som heter banja. När gubbarna sitter där i ångbastun och dricker vodka blir de lösmynta. Jag satt där med en kille som hade goda kontakter med polisen och i den avslappnade stämningen pratade han bredvid mun och berättade vad som var på gång, berättar han.

Då åkte Uladzimir Njakljajeu till Polen.

- Och där blev jag förälskad, skrattar han och försöker byta samtalsämne genom att prata om de listiga polskorna och Napoleons älskarinna Maria Walewska.

Det är uppenbart att denne författare är trött på att spela politiker och hålla föredrag om sin egen olycka. Som ordförande i författarförbundet och redaktör tvingades han agera politiker i Vitryssland och när han nu försöker ta igen de åren tvingas han hela tiden in i politikerrollen.

- Jag är så pass gammal att jag inte har tid att ägna mig åt politik.

Jag måste ägna mig åt mitt författarskap, säger han. Just nu ger han inte ut några böcker, utan inriktar sig helt på att skapa.

- Jag försöker förstå vad som har hänt sedan 1991, då landet blev fritt, och på vilket sätt Vitryssland förlorade sin frihet. Förutom alla de politiska faktorerna fanns det ju andra orsaker: moraliska, psykologiska.

Han tycker inte att man kan beskylla någon utomstående och att det vitryska folket bär skulden till det som hänt.

- Jag försöker förstå mitt folk och jag är ju själv en del av det. Hur har vi hamnat där vi hamnat, i den här sitsen?

Dessa funderingar har lett till att han har börjat skriva prosa, i stället för som tidigare dikter, sånger och dramer.

Ingen sovjetdissident

Uladzimir Njakljajeu har alltid skrivit på vitryska. På sovjettiden utgjorde det inget problem, trots att, eller kanske just för att russifieringskampanjen hade varit så framgångsrik i Vitryssland att de flesta vitryssar än i dag har ryska som modersmål.

– Jag var en erkänd sovjetisk författare, absolut ingen dissident.

Hans böcker trycktes i massupplagor och han uppträdde på arenor med tiotusentals åskådare. Han berättar om när han var på poesifestival i Italien första gången 1969 och det kom ett tjugotal personer till hans uppläsning.

– Jag trodde att de drev med mig, jag ville inte börja läsa, skrattar han.

Han erkänner att han saknar denna tid, men säger samtidigt att han i dag inte skulle ha skrivit det han skrev då.

– Jag tar inte avstånd från verk från den tiden, men jag skulle inte skriva samma saker i dag. Jag kan se tematiken påverkades av det politiska systemet, till exempel när jag skrev om byggandet av järnvägen BAM, säger han men understryker att han aldrig gjorde några beställningsjobb.

Uladzimir Njakljajeu tror inte att han är den ende som känner sig mer förföljd i dag än då. De som har kommit högt upp i hierarkin är mer begränsade än på sovjettiden, säger han. De måste tänka på konsekvenserna av allt de säger, även privat.

– Men inte de som är öppet oppositionella förstås. De kan säga vad de vill för de har ingenting att förlora.

Själv försökte han under ett år förändra självaste Lukasjenka.

– Det svåra i den situationen är att man hela tiden måste göra moraliska val. Man måste hela tiden fråga sig: Till vilken grad ska jag samarbeta med regimen? När går jag över gränsen? Och man upplever många besvikelser - människor som visar sig vara något annat än de utger sig för att vara.

Ett särskilt tack till Håkan Josephson för tolkhjälp!

Uladzimir Njakljajeu: 2011 års Tucholsky-pristagare

2011-11-14T06:44:00.000-08:00

Pressmeddelande:

Årets Tucholskypristagare hindras från att komma till Sverige

Uladzimir Njakljajeu. Minsk augusti 2011.
Foto © Maria Söderberg (Bilden förmedlas via Scanpix).

Sedan 1985 delar Svenska PEN ut Tucholsky-priset (eller stipendiet) till en författare som gjort särskilda insatser för yttrandefriheten. Det har under årens lopp tillfallit namn som Salman Rushdie, Bei Dao och Nuruddin Farrah.
Svenska PEN har i år beslutat att ge priset till den belarusiske poeten och människorättsaktivisten Uladzimir Njakljajeu (Vladimir Neklajev). Denne har utmärkt sig som en fin lyriker och frispråkig förkämpe för yttrandefriheten. Vid demonstrationerna i samband med presidentvalet i december 2010, där han ställt upp som kandidat, misshandlades Njakljajeu svårt av säkerhetsstyrkor och hämtades sedan från sjukhuset av KGB som höll honom inspärrad utan att låta honom träffa läkare. Njakljajeu lider fortfarande av sviterna av denna misshandel och hade ansökt om utresetillstånd för att besöka Sverige, där han skulle kunna få specialistvård. I samband med detta hade han planerat att medverka vid Fängslande författares dag den 15 november på Kulturhuset i Stockholm, där han skulle motta årets Tucholskypris.
Vi nås nu av nyheten att de belarusiska myndigheterna vägrar Njakljajeu att besöka Sverige.
Anledningen är att han dömts till en sorts ”husarrest” som gör att han inte får lämna huvudstaden Minsk. Detta gör att han inte kan få den vård han behöver efter misshandeln. Samt att han inte kan motta priset som planerat.
Svenska PEN anser att behandlingen av Uladzimir Njakljajeu är ett flagrant exempel på diktaturens praktik – den diktatur som råder i ett land femtio mil från Sveriges gräns. Situationen går inte att likna vid annat än den gamla Sovjetdiktaturens sätt att behandla sina dissidenter.
Prisutdelningen kommer att äga rum som planerat, som en del av årets program vid Fängslade författares dag, vilken går av stapeln i Kulturhusets hörsal tisdagen den 15 november kl 19.00.
Där kommer även de båda belarusiska författarna Andrej Chadanovitj, ordförande i belarusiska PEN, och den kända journalisten Svetlana Aleksievitj att medverka. Den som önskar boka en intervju med någon av våra gäster kan kontakta PENs internationelle sekreterare Ola Wallin (08-669 65 76) eller vice ordföranden Martin Kaunitz (08-6968640). Varmt välkomna!
Ola Larsmo
Ordförande, Svenska PEN

Uladzimir Njakljajeu och den svenske
PEN ordföranden Ola Larsmo i Minsk
under 2011 års Litteraturresa. Foto © Maria Söderberg.

Hrodna maj 2007. Uladzimir Njakljajeu medverkan under de svensk-belarusiska
dagarna. Han är svartlistad av regimen att framträda, men i detta sammanhang
har det fungerat. Foto © Maria Söderberg.

Knäpp skjortknappen! Uladzimir Njakljajeus
fru Volha fixar till det. Minsk 12 augusti 2011.
Foto © Maria Söderberg

Uladzimir Njakljajeu med
sin Volha. 4 juni 2011.
Foto © Maria Söderberg

Litteraturresan: ”Till vänner bakom en gräns”

2011-11-13T05:46:00.000-08:00

Författaren Tomas Tranströmer, med ett
signerat exemplar
av sin bok, och Uladzimir Arlou.

På Dundret, Gällivare! Snart åker vi vidare till Pajala.

Tomas Tranströmer:
”Mitt hjärta är med Belarus”

Tågresan gick till Gällivare. Sedan blev det vandring på den gamla slåttermyren i Vasikkavuoma med Mikael Niemi och högtidstal av kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Men först av allt ett möte med nobelpristagaren Tomas Tranströmer på Söder i Stockholm.

Timmarna innan föreställningen på Teater Brunnsgatan Fyra ringer Monica Tranströmer.
– Javisst, det är klart att ni är välkomna! Kom till Stigbergsgatan 32 på Söder!
Vi pratar om uppläsningarna som snart ska börja och Monica säger till oss: ”Hälsa från Tomas att hans hjärta är med Belarus!”
Det här är Litteraturresans start med tre författare från Minsk; Vera Burlak, Valeryja Kustava och Uladzimir Arlou. De har olika strängar på sina lyror; Vera är lingvist med explosiv prosa som hon framför med en skådespelares uttryck, Valeryja har fräcka, fria dikter med politiska undertoner och Uladzimir är historiker och poet. Allt är en fortsättning på de litterära resor som genomförts i Belarus i samarbete med lokala kulturföreningar och med ekonomiska muskler från framför allt Svenska institutet.
Nu är turen kommen till Sverige.
– Herr Tranströmer, frågar Uladzimir Arlou, när vi sitter ned i soffan och Monica serverat rött vin. Vi har hunnit berätta om resan norrut med tåget till Gällivare nästa dag och paret Tranströmer tycker det låter fantastiskt att vi ska till just Lappland. Han får den nya antologin ”Språket som svalan bor i dess hjärta” med texter av författare från Belarus och han stryker över omslaget med handen. Där, som första bild, läser Vera Burlak sin dikt med slutna ögon.
– Du? skrattar han och tittar på Natalia Kundrasjuk, reporter från Brest, som glatt skakar på huvudet, redo med sitt anteckningsblock för att inte missa en stavelse av mötet. Lana Willebrand översätter.
Uladzimir Arlou ställer sin fråga.
– Ni lever i en fri värld där ordet kan tryckas och distribueras. Vad ska vi berätta för våra författarkollegor om vårt möte med er när vi kommer hem?
Tomas Tranströmer lyfter högra handen i en gest och säger början på en mening. Monica förstår precis vad han vill ha sagt.
– Ja, visst! Den ska jag hämta, det är dikten du skrev efter besöket i Riga!
Dikten utkom i boken ”Stigar” 1973 efter ett besök i forna Sovjetunionen. Monica Tranströmer läser dikten för oss och det är ingen tvekan om att den, i en mycket snabb översättning, drabbar oss. Det gäller inte minst diktraderna:

”… I skenet flyger mina ord upp som apor på ett galler ruskar till, blir still, och visar tänderna!”

Slutet av dikten väcker vemodig:

”Läs mellan raderna. Vi ska träffas om 200 år 
Då mikrofonerna i hotellets väggar är glömda 
och äntligen får sova, bli ortoceratiter.”

– 200 år! suckar Lana.
– Nej… börjar Tomas och Monica fortsätter.
– I Riga tog det faktiskt tjugo år så var de fria. Men för Belarus?
Uladzimir Arlou berättar kort om situationen. Många författare är svartlistade, deras böcker kan sällan tryckas, deras verk och foto publiceras inte i statskontrollerad media.

Pajala med språkfrågan i centrum

Litteraturresan fortsätter till Pajala. Vi har knappt anlänt förrän det är dags att knyta kängorna och ge sig ut på myren.
– Pajala är som ett Belarus i miniatyr! säger vår guide, författaren Mikael Niemi som åkte med i vår buss för två år sedan till Minsk, Pinsk och Baranavitji.
– Det är platt och mycket myrar.
Vasikkavuoma en av norra Europas största sammanhängande slåttermyr. Som mest fanns här 350 lador. Nu finns ett 70- tal resterade lador kvar. Vi klättrar upp i ett utsiktstorn och spanar efter älgar. Mikael Niemi jagar i dessa trakter och låter oss höra hur en älgko låter.
– Om jag låter så här under jakten kommer tjurarna springande mot mig.
Men denna regniga disiga eftermiddag finns inga älgar ute på myren. De står förmodligen och trycker i skogen. Mörkret sänker sig, men vi stapplar ut på halkiga breda plank till mitten av myren. Här är det som blötast.
– På sommaren finns det orkidé här, berättar vår ciceron, som till exempel den sällsynta Lappnyckeln.
I Folkets Hus genomförs vårt program med den lokala arrangören ABF Pajala. Vi är ett tjugotal, kaffe och bullar serveras. Det är verkligen hemtrevligt. Hotellet ligger vägg i vägg. Deras restaurang levererar glatt in nybyggt kaffe. Vi spelar Zmitser Vajtsiusjkevitjs musik och flera besökare fingrar och tittar på böcker av Barys Pjatrovitj och Dmitri Plax.
Mikael Niemi inleder med ett tal. Han drar många paralleller mellan Belarus och Sverige, berättar om intryck från läsningarna under sin resa. Men också om hur han blev bestulen i Minsk. Väskan skars upp med ett snitt underifrån på hotellrummet. Han är övertygad om att hans och andra resenärers rum genomsöktes av polis.
Uladzimir Arlou berättar om sitt brev till sitt hemlands fängelsedirektör som inleds med följande ord:
”Jag vill inte tro att ni drömde om att bli fängelsechefer som barn. Omständigheterna ledde möjligen till det. Någon av er kanske tvingades. Någon måste ju göra det allra smutsigaste arbetet. Ibland försöker jag sätta mig i ert ställe. Till exempel funderar jag på vad jag skulle säga till en medresenär på tåget eller på flyget om den frågade mig vad jag jobbade med. Hotelldirektör? Den mänskliga själens ingenjör? Skulle jag vara modig nog att erkänna att jag är chef på ett belarusiskt fängelse?”
Det intressanta, berättar Arlou, var att brevet faktiskt fick effekt. Det blev läst av både chefer och intagna. Det kanske inte hade någon omedelbar effekt, men det var många som reflekterade.
Det helt övergripande diskussionen efter mötet – ett samtal med frågor som pågick i över en timme – är språkfrågan. Flera i publiken vill veta hur det ligger till med belarusiska contra ryska. En besökare som går innan allt har avslutats säger att det hade varit bra om hela kvällen hade börjat med språkproblematiken, då ”hade man förstått mer”. I det tvåspråkiga Tornedalen, med rötterna i flera kulturer, går det att identifiera sig med Belarus och dess folk. Inte minst kampen, men även uppgivenheten, inför överheten.

Luleå hamnade i världens mitt

Resan med minibuss från Pajala till Luleå blir som en saga. Äntligen får alla, tills de är fullmatade med syner av renar, se och fotografera de exotiska djuren. Vad gäller mat måste vara en fantastisk tid för renarna! Snön borde ha kommit för länge sedan. Och mycket riktigt, en och annan ser riktigt fet ut! Vi fikar i Jokkfall och ser den mäktiga Kalixälven dundra nedför fjället. Någon lax ser vi inte i trappan, men läser att det passerar ungefär åttatusen här varje år.
Vera Burlak är så glad… äntligen får hon fotografera stenar. I massor. I sitt hemland finns knappt några.
En synnerligen engagerad publik möter i Luleå. Flera har familjeband med öst. Vi sitter i en stor glassal på andra våningen i Kulturens hus. Salens namn är Olga Bardh, en beundrad bibliotekarie i Luleå, vars minne fungerar utmärkt väl när Litteraturresans yngsta deltagare stiger fram. Valeryja Kustava har under resan tränat svenska ord och ett av dem är ”fräck” och ”sjuksköterska”. Nu tar han i från tårna och läser ur sin dikt med titeln: ”En ung författare, eller fräckhet nr 1”. Den inleds med orden: 

Här kommer jag självbelåten,
Jag gömmer en hemlighet:
Mig är allt tillåtet,
För jag är en poet!
Jag är den som står bakom ratten,
Och alla går mig i takt –
Jag är en ung belarusisk författare,
Det är min makt!

Kommunalrådet Karl Petersen säger till gästerna att ”Luleå ikväll, mer er närvaro, är en mycket viktig stad i världen”. Han är själv författare och sympatin för skrivarkollegornas situation i Belarus är gränslös. Det slutar med att han köper in tio exemplar till Luleå stadshus av den nya antologin (”de ska vi ha som presentbok”) och sju exemplar till biblioteken.
– Vilken politiker! säger Uladzimir Arlou efteråt.
Från Norrbottens-Teatern medverkar Filip Tallhamn med uppläsning av flera texter från Belarus. Inte minst Dzimtry Strousaus dikt ”Ögon. Magiska liknelser” blir något extra i hans tolkning. Det här skulle författaren i Minsk få vara med om!
Den erfarne konferenciern Kerstin Wixe, Sveriges Radio, vars inledning utgjorde en fond för kvällen, föreslog att frågorna fick tas efter mötets avslut. Författarna skulle vara kvar, ja, alla medverkande. Och där stod vi i Olgas glasbur och drack mer kaffe, pratade, lyfte i böckerna och diskuterade framtida projekt – i en och en halv timme!
Jan Olofsson, bibliotekarie och medarrangör från stadsbiblioteket, samlade ihop de sista plastmuggarna och övergivna kakorna. Dagen efter skrev han i sin blogg hos Norrbottens-Kuriren: ”Ett för oss ganska okänt land och Europas sista diktatur. I går kunde vi möta tre belarusiska författare, Uladzimir Arlou, Vera Burlak och Valeryja Kustava i Kulturens hus. De jobbar under helt andra villkor än våra författare. Framför allt krävs det oändligt mycket mer mod av dem.”
Och: ”Efter uppläsningarna sitter tolken Lara och Uladzimir Arlou länge och knappar på sina telefoner. De översätter Tomas Tranströmer till belarusiska.”

Umeå och aporna på gallret

På stadsbiblioteket i Umeå väntar Maria Forssén, bibliotekarie, med öppen famn. Vi ska in i ljusgården i bibliotekets mitt. Här fanns en gång i tiden en djungel av växter… men den klarade inte av att flyttas in och ut. Nu är det ett rum för litterära möten.
För varje uppläsning ökar beundrarskaran för Vera Burlak, 34 år, och lingvist. Hennes teatraliska uppläsningar följs av frågor om hon inte kan komma tillbaka till Sverige? Hon skrattar och säger ”gärna”. Hon har nästan aldrig rest utomlands och är angelägen om att vara hemma med man och son. Sonen är snart i skolåldern och lider av autism.
– Nu arbetar jag med min filologiska vetenskapliga forskning, men hoppas snart få tid även för mer av eget skapande. I närmaste tiden planerar jag att syssla med någon litterär översättning, det finns några texter som jag sedan länge ville börja arbeta med.
När Vera läser sin dikt ”Pan spelar på trumman för att Syrinx förblev Syrinx” står tiden stilla.
Om inte Bertholof Brännström från Publicistklubben hade varit så vältränad, hade han trillat av stolen som han satt på i ljusgården.
– Har du någon teaterutbildning, Vera? frågar han.
– Nej, men jag undervisar i framträdande, berättar hon.
Veras dikt börjar så här:

Att jag spelar på trumman
Är ingen orsak till att skriva ljudhärmande
Tam-ta-da-da-da-da-da-damm!
För min trumma är ovanlig.
För min trumdadadadammadann
Låter inte som en vanlig,
Den kan inte låta som en vanlig,
Med hänsyn till vad Pan
har gjort den av.
Nej, han mördade henne inte.
Hon ville helt enkelt inte sjunga på operan.
För det saknade hon helt enkelt talang.
Hon ville inte bli rappare.
Hon sade: hellre dör jag –
och dog.
(…)

Den litterära turnén avslutas med att den nyöversatta dikten ”Till vänner bakom en gräns” av Tomas Tranströmer läses upp. Först på svenska av Lana Willebrand och därefter på belarusiska av Uladzimir Arlou.
Vi är alldeles tysta en stund. Stadsbiblioteket har stängt och det är bara vi kvar i byggnaden förutom en vakt.
Kan det vara möjligt att ordet är så förtryckt bara ett ögonblick från oss över Östersjön, idag? Bakom en gräns? Vi får skicka in fler apor upp efter gallren.


Vera Burlak, Teater Brunnsgatan 4, Stockholm.

Text & foto: Maria Söderberg

Poesisamtal Bok & Bild i Luleå

2011-10-24T01:00:00.000-07:00

Kommunalrådet Karl Petersen, Luleå, och Majgull Axelsson,
som deltog i Litteraturresan 2005 till Minsk, Pinsk och Hrodna.

Gunnar Kieri, författare, och Mikael Niemi, författare – och
som deltog på Litteraturresan 2009.

”Där det fria ordet förtrycks kan sanningen inte sägas rakt ut”, skrev Norrländska Socialdemokraten under rubriken ”Landet där poesin är rena dynamiten”.

http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=6458575

Under 2011 års BOK & BILD i Luleå fanns den nya boken Språket som svalan bor i dess hjärta med.

En stor eloge till arrangörerna för spännande dagar! Som sista programpunkt, innan Melissa Horn och innan den fina arrangörsmiddagen, pratade Per-Erik Svensson, VD Filmpool Nord, och undertecknad om situationen i Belarus.

– Det här är ett land som få vet något om, konstaterade Per-Erik, men tyckte det fanns många spännande författarskap att upptäcka. Han läste högt ur två dikter som han fastnat för i boken: Valzhina Mort, ”Mormor”, och Andrej Chadanovitj, ”Den vitryske mannen”.

Vid bokbordsslingan på plan 2 kom många på besök, tittade på boken och pratade: Karl Petersen, kommunalråd i Luleå, som medverkar vid mötet den 7 november (se nedan), Majgull Axelsson, Gunnar Kieri, Mikael Niemi, Kjell Lundholm och Jarl Lindblad, skådespelare vid Norrbottensteatern.

Allt detta kändes som en angelägen uppvärmning inför nästa besök på Kulturens hus.

Vackra Kulturens hus, Luleå.

Litteraturresan på turné i Sverige 4-8 november 2011

2011-10-05T08:57:00.000-07:00

Nu kommer Valeryja Kustava, Uladzimir Arlou och Vera Burlak till Sverige! Alla medverkar i den nya antologin Språket som svalan bor i dess hjärta.

Snart kan Du se våra affischer och annonser.
S T O C K H O L M

Turnén börjar i Stockholm på Teater Brunnsgatan fyra, Stockholm, fredagen den 4 november, kl. 19.00–20.30. Inträde 150 kr. Medverkande förutom våra gäster är poesivinnare i Pinsk och Brest, samt Dmitri Plax. Solja Krapu kommer att leda en Mini Poetry Cup. Max 2 min lång dikt/vardera. Första pris 999 kr. Anmälan till (max 15 st.) och biljetter här: info@mariafoto.se.

P A J A L A

Därefter kommer hela gänget att ta tåget norrut mot Gällivare. Söndag den 6 november kl. 18.00 blir det möte på Folkets Hus i Pajala tillsammans med Mikael Niemi. Mötet sker i samarbete med ABF Pajala Nord. Fritt inträde.

L U L E Å

I Luleå sker mötet på Kulturens hus, sal Olga Bardh, kontaktperson är Jan Olofsson. Kvällens inleds med tal av kommunalrådet Karl Petersen. Skådespelaren Filip Tallhamn läser ett antal dikter. Konferencier för kvällen: Kerstin Wixe. Medarrangör: Kulturens Hus, Luleå, och ABF Norr. Fritt inträde.

U M E Å

I Umeå äger mötet rum den 8 november på Stadsbiblioteket, kl. 18.30. Kontaktperson: Maria Forssén. Konferencier: Bertholof Brännström, journalist. Medarrangör: ABF Umeåregionen. Fritt inträde.

Turnén innebär också en möjlighet för våra gäster från Belarus att bekanta sig med svensk litteratur i olika regioner av vårt land.Vi ska också göra besök på arbetsplatser.

Turnén kan äga rum tack vare stöd från Sida i samarbete RNS och samordnaren Maria Söderberg.

Information: info@mariafoto.se tel. 070 3500555

Bok & Bibliotek 2011. Fantastiska dagar!

2011-09-27T04:41:00.000-07:00

Maryja Martysevitj.

”Därför idag –
när vårterminen är slut
och midsommarhelgen kommer –
om ni,
makthavande människor i mitt land,
tänker på hur man ska göra
vårt liv
ännu bättre
(för att ni tänker ju alltid på det),
vädjar jag till er:
För förståelsen mellan folken,
för harmonin under skyarna
utbilda landsbygden,
skicka lingvister till byarna!”

Från slutet av ”En midsommardikt” av Maryja Martysevitj.
Översättning Dmitri Plax.

Maryja Martysevitj läste sin dikt med glöd. Och det var glöden som dominerade alla fyra dagar i Göteborg. Tusentals såg oss på Internationella Torget, plan 2. Uppskattningsvis kom närmare tvåtusen åhörare till vår scen. Vi hade ett 40-tal programpunkter. Anders Bodegård och Birgitta Ulfsson inledde vår medverkan på mässan med att läsa Volha Ipatava och Ryszard Kapuscinski.

Berit Högman (s)

Den nya antologin!

Alaksandra Dynko och Erik Engren, om E-books.

Helen Sigeland och Lana Willebrand.

Henric Holmberg läser Witold Gombrowicz.

Per Bergström och Henrik C Enbohm, längst
till höger Erik Engren.

Joakim Palme hedrar Anna Politkovskaja.

Kajsa Öberg Lindsten och Svetlana Aleksijevitj.

Kennet Klemts läser sin egen poesi.

Kennet Klemtes, vid scenen sångaren Zmitser.

Anders Bodegård och Kerstin Wixe.

Torgets magi – Kjell Albin Abrahamson talar.

Kristina Henschen var scenvärd under lördagen.

Poeten Lina Ekdahl med sin mamma.

Maria Rodikova hyllade Anna Politkovskaja.

2011-09-27T03:35:00.001-07:00

Presidentkandidaten misshandlad - och dömd

2011-08-31T22:36:00.000-07:00

”Så fort jag får en chans försöker jag skriva”.
Foto © Maria Söderberg

Författaren och presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu är inbjuden till bokmässan – men får inte komma.

MINSK. Träffade författaren Uladzimir Njakljajeu i dag och han berättade om första gången han kallades till KGB-förhör. Han skulle precis hämta två böcker av Aleksandr Solzjenitsyn och Anna Achmatova hos en vän när han greps. Författarna var båda förbjudna att läsa i början av 1960-talet. "Kanske var det då jag insåg böckernas betydelse", log han över bordet. ”Majoren som förhörde mig hette Gagarin”, mindes han, det var ju ett speciellt namn, så därför minns jag det, och de hittade på något om att jag var med i ett anti-sovjetiskt band”.
Uladzimir hotades med bli utesluten i Komsomol. Det gick värre för en av hans vänner. Han fick fyra års fängelse, och på den tiden, berättade han, innebar det ”rena rama dårhuset”.
”Så den slutsats jag drog som femtonåring var nog att man var en viktig person om man kunde bli gripen för två böcker”.
Idag skriver han på en roman om Minsk på 1960-talet.
Han fortsätter att vara politiskt engagerad trots den svåra misshandeln den 19 december 2010 när han deltog som presidentkandidat. Efter misshandeln fördes han till sjukhus med svåra skador och därefter tog polisen honom till häktet, senare anklagad för att ha ”anstiftat oroligheter”.
Han har levt med hustun Olga i en pressad situation. Han hade husarrest och de tvingades från slutet av januari till maj dela sin tvårummare med två poliser – dygnet runt. Olga, som lyssnade till vårt långa samtal, rynkar på näsan. ”Kan du tänka dig, dela utrymme med dem, toalett och kök. Vi fick tränga ihop oss i ett rum på tretton kvadratmeter".
Uladzimir Njakljajeu har en villkorlig dom som innebär reseförbud. Men trots detta har han rest till Warszawa, Vilnius och Moskva och inom landet. Han riskerar vilken dag som helst att åter igen sättas i fängelse. Men han tycker att situationen för sina medkandidater till presidentposten Mikola Statkievitj och Andrej Sannikou är mer plågsam. Och ändå (måste lägga till en parentes här: politik i Belarus är ofta fullständigt oförutsägbar) tror han att de kommer att släppas snart.
Dagens möte med Uladzimir Njakljajeu var ett led i arbetet med den kommande antologin ”BELARUS Litteraturresan”. Han medverkar med en diktsvit från fängelset (i översättning av Dmitri Plax). Men till bokmässan i Göteborg kan han inte komma. Myndigheterna har uttryckligen varnat honom för att överträda gränsen.

13/8 2011 Maria Söderberg info@mariafoto.se

Vårt scenprogram i H-hallen! Välkommen!

2011-08-31T03:41:00.001-07:00

Torgets magi

2011-08-27T02:02:00.000-07:00

”Jag kommer inte fram till torget förrän sent på natten. Efter ”upprensningen”. Där finns hundratals soldater, men bara enstaka människor i vanliga kläder. Militärerna tittar fientligt på dem. Min vän fotografen gömmer sin filmkamera. Men ändå släpper man inte fram oss till regeringsbyggnaden. De tillåter oss bara att fotografera några civilklädda män med militärisk hållning. ”Nu skriver de sin egen historia”, tänker jag. Men vare sig de vill det eller ej så finns det andra vittnen – hundratals sådana som jag.”
Så skrev Svetlana Aleksievitj i Göteborgs-Posten den 27 december 2010. Översättning Kajsa Öberg Lindsten.
Svetlana bevittnade händelserna på valdagen den 19 december i Minsk.
Nu på morgonen lägger jag in hennes starka text i den kommande antologin Belarus – Litteraturresan.

Samtidigt hör jag om rapporteringen från Tripoli.
Nya revolter, nya torg, ny historia.
Så, denna lördag morgon, svarar Cecilia Uddén på en förfrågan via e-post från Libyen om att delta i bokmässeprogrammet på vår scen (hennes rapportering är som vanligt initierad, dramatisk).

Hon kommer – ”i princip ja”.
Och därmed kan vi presentera torsdagens program och programpunkten ”Torgets magi”, nu ser det ut så här:

TORSDAG 22 september Scenen H03:24 plan 2
14.30–14.55 Torgets magi: Kiev, Minsk, Tripoli och Prag:
Kjell Albin Abrahamson, Cecilia Uddén och Gellert Tamas.

Minns Anna Politkovskaja

2011-08-25T23:15:00.000-07:00

Scenprogrammet börjar anta sin slutliga form. Jag missar något! Här tas ju svängarna ut. Får ett kärt tips om att vi måste lyfta fram Czeslaw Milosz (100 år i år). Ett nytt dikturval kommer
ut före bokmässan: ”Ärlig beskrivning” i urval av Anders Bodegård och Leonard Neuger.
Men något är inte där... och visst här finns utrymme för fler röster om Belarus, men så läser jag om att en ny rättegång stundar för att lösa fallet med mordet på Anna Politkovskaja.
För precis åtta år sedan träffade jag henne på Novaja Gazetas redaktion. Hon ansåg att hon misslyckats med att få omvärlden se vad som hände i Tjetjenien: ”jag har inte ens lyckats övertyga mina journalistkollegor om att de måste engagera sig”.
Minns dig, Anna!
Nu lägger jag in en programpunkt om dig på bokmässan (plan 2, scenen H03:24). Ditt arbete lyser framför våra ögon.
Här en intervju som Ordfront (hennes förlag i Sverige) fortfarande har kvar på nätet:
http://www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/AnnaPolitkovskaja.aspx
Anna Politikovskaja inspirerar många journalister och författare i sitt grannland i väst, Belarus. Men priset för hennes mod blev smärtsam och en påminnelse om vilka starka krafter hon utmanade. Med sin penna.

TORSDAG 22 september 2011.
11.30–11.55 Till minne av Anna Politikovskaja:
Kom och säg något. En minut var.
25 minuter. En röd nejlika per talare.

Ta med ”Brun morgon”, sa Kerstin Wixe

2011-08-23T12:28:00.000-07:00

När direktivet om att det inte längre är tillåtet att äga en hund som inte är brun, tycker många att det är tråkigt. Men de tänker inte så mycket mer på saken.
Franck Pavloff beskriver i Brun Morgon hur en diktatur växer fram utan att så kallade vanliga människor förstår att de borde reagera.

– Ta med den! sa Kerstin Wixe idag. Hon ska leda ett seminarium (http://www.bok-bibliotek.se/sv/program/program-2011/?eventid=5124) på bokmässan om det poetiska landskapet i Belarus. Här kommer bland annat Inga-Lina Lindqvist, Katarina Frostenson och Marya Martysjevitj framträda. Jag ska visa bilder.

Men den här boken av Pavloff har en särskild plats i hennes medvetande. Sagt och gjort.
Den måste med.

På SR:s hemsida citerar jag:

”Franck Pavloff skrev Brun Morgon redan 1999 när det var val i den region i södra Frankrike där han bor. Högerextrema grupperingar, ledda av Jean-Marie Le Pen, var på frammarsch.
– Jag delade inte deras värderingar, säger Franck Pavloff i en intervju i anslutning till uppläsningen av hans text.
– Jag tycker inte om segregering, nationalism och rasism. Jag sa till mig själv att man skakar inte hand med satan helt oskyldigt – jag ska berätta en historia, en fabel – det blev en hjärtesak, säger den bulgarisk-franske författaren. Brun Morgon skrevs. ”

Boken är översatt från franska till svenska av Anders Bodegård.

Så, boka in torsdag 22 september kl. 15.00–15.25 i Göteborg, monter H03:24, plan 2. Mer detaljer kommer snart!

Förlaget som gett ut boken finns här:

http://www.elisabethgrate.se

Andrej Chadanovitj ser en soffa i Europas mitt

2011-08-18T16:05:00.000-07:00


Andrej Chadanovitj Foto © Maria Söderberg

Tittar i textraderna till en sång som Andrej Chadanovitj framförde under förra årets Litterarurdagar i Minsk, Salihorsk och Pinsk.

”Den vitryske mannen bor mitt i centrum av Europa, om man får tro på kartan: och i detta centrum står en soffa som den vitryske mannen
ligger på”.

Nu kommer han åter igen till Sverige och bokmässan i Göteborg.

När refrängen går igång är publiken med:

Hans farfar genomlevde kolchossystemet och meliorationen
Hans pappa – medelålderskrisen och hyperinflationen.
Hans hus genomlevde reparationsarbetena. Hans katt genomlevde kastreringen.
Han säger att det ändå kunde vara värre – och visst har han rätt.

Men det finns också andra scener att minnas.

Andrej är ordförande för PEN i Belarus. När han i februari 2011 besökte Stockholm var han allvarsam. Efter händelserna i Minsk den 19 december 2010 beslagtogs organisationens datorer. Vem som helst kunde när som helst räkna med en påhälsning av säkerhetspolisen. Tre upphöjda medlemmar i PEN hade häktats.

Jag lyssnar igen på Sveriges Radios inslag från besöket.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4336508

”Leva under hot är en del av vårt jobb”, säger Andrej i intervjun.

Missa inte honom på bokmässan.

Fotnot:
meliorationen betyder jordförbättring/utdikning.
översättning till svenska: Stefan Eriksson.

Från Underlandet Belarus: Anka Upala

2011-08-17T00:18:00.000-07:00

Det blir ett väldigt fnissigt och glatt möte med Anka Upala i Minsk. Egentligen är hennes namn Alena, men artistnamnet Upala betyder en kvinna som trillar – så varför inte?

Alena deltog i förra årets Litteraturresa och visade snabbt vilken ordförlösare hon är på scenen.

Nu kommer hon till Göteborg och bokmässan den 22-25 september.

Översättaren Janina Orlov, som även hon deltog på 2010 års resa, fattade snabbt tycke för Alena och hennes ordlekar.

– Hon är den nya tidens absurdist, hon skriver en blanding mellan poesi och konstprosa. Hon främmandegör detaljer i vardagen. Det påminner om hur Lewis Carroll skriver i Alice i Underlandet.

Alena är från Mogilev, där bor alltjämt hennes föräldrar. Det är inte alltid med förtjusning som föräldrarna plötsligt råkar se henne på TV när hon – som i juli månad i år – klappade händerna till stöd för demokratirörelsen på ett torg. TV-rösten sa att hon var statsfiende och en del annat fult. Hennes pappa blev arg. Eller rättare sagt – mycket orolig.

– Äh, ja tänk, säger hon, jag som var ute och shoppade skor, se här (och så pekar hon på sina nya skor), och råkade komma förbi några av mina vänner på torget. Plötsligt var det en aktion och polisen omringade oss.

Andra blev gripna, men inte hon.

Nu ser hon fram emot resan till Sverige, men en aning oroad över att flyga.

– Jag har nästan aldrig varit utomlands.

Lyssna och läs henne här! http://litradio.by/179-anka-upala.html

Zmitser Vajtsiusjkevitj till bokmässan

2011-08-15T09:47:00.000-07:00

Nu är det klart! Det här blir spännande! Den belarusiske musikern Zmitser Vajtsiusjkevitj har i snart 20 år varit en av de mest lysande stjärnorna på musikhimlen i Belarus. Efter en första karriär inom folkmusikgenren har han på senare år gjort sig känd som tonsättare av flera kända vitryska poeter, bland dem Ryhor Baradulin, Henadz Buraukin, Uladzimir Karatkevitj och Uladzimir Njakljajeu (presidentkandidat i valet i december 2010). Av detta får vi höra om på bokmässan. Vajtsiusjkevitj är sedan 2001 konstnärlig ledare för WZ-Orkiestra (Öst-Västorkestern), som spelar en blandning av world music, retro, chanson, rock och vismusik. I maj 2011 framträdde de i en uppskattning spelning på Södra Teatern.

Trots att Vajtsiusjkevitj inte uppmärksammas i statliga vitryska media har han lyckats hitta en trogen publik. Vid sidan av musik till vitryska poeter har gruppen även framfört vitryska översättningar av japanska, ryska, polska och italienska dikter. Han har tonsatt dikter av de svenska poeterna Katarina Frostenson, Kristofer Leandoer och Kennet Klemets, översatta till vitryska. Vid konserten kommer också att framföras sånger ur Vajtsiusjkevitjs ordinarie vitryska repertoar.
Zmitser deltog 2007 på Litteraturresan. I Pinsk på Dom Kultura (Kulturhuset) var publiken särskilt entusiastisk.

När vi inte fick tillstånd året efter med arrangemangen fanns det flera i Pinsk som trodde att det hade att göra med hans musik och ordcharader. Men sa han något regimkritiskt? Någon trodde att han undslapp sig ett par ord om att ”han” (alla vet vem, precis som i Harry Potter med Voldemort!) borde gå. Själv ser sig Zmitser inte som politiker. Jag har bestämt hört honom säga det flera gånger. Men publiken, ja, de känner annorlunda.

Välkommen till Göteborg och bokmässan, se dig som särskilt inbjuden till vimmel & spännande musik den första mässdagen: Torsdag 17.45–18.30 Plan 2, H-hallen.

Musik: Zmitser Vajtsiusjkevitj. Inbjudan till vimmel. Snittar & dryck. (Särskild biljett krävs förstås, eftersom detta arrangemang äger rum under öppettider för branschfolk).

Övriga framträdanden på bokmässan sker på Internationella Torget fredag 12.40.

Belarusmontern/scenen fredag 17.30 och söndag 10.00. Vid dessa tre tider krävs endast vanlig entré. Välkommen!

Presidentkandidatens sidekick: Aleksander Feduta

2011-08-13T23:56:00.000-07:00

Han var presidentkandidatens ”proxy” (talesperson), tillika professor i litteraturkritik och författare. Men från den 19 december 2010 till slutet av maj tillbringade Aleksander Feduta i häkte i Minsk.Det är svårt att vara allvarlig under vårt möte. För den här mannen har ett underhållande språk och uttryckssätt, och ja, det blir mest skratt och leenden. Men för att ta något allvarligt ur anteckningarna kan nämnas den chock han fick den afton när hans vän och uppdragsgivare, presidentkandidaten Uladzimer Njakljajeu, nära nog misshandlades till döds framför hans ögon. Det rättsliga efterspelet kan knappt beskrivas, än mindre förstås. De attackerade hamnade i häkte och fick straff i domstol. När Uladzimer Njakljajeu bad åklagaren i Minsk se på fallet, och tror sig senare ha lyckats identifiera efternamnen på angriparna (samtliga anställda av inrikesministeriet), avfärdades allt som att man inte kunde se att något brott över huvud taget har begåtts. Det är svårt få Aleksander Feduta att skildra häktestiden som svår. Istället framhåller han att han delade tiden med andra under samma förhållanden, att man alltid måste vara beredd på en sådan tid om man är politiskt engagerad. Idag är han villkorligt frigiven. Ekonomsikt är det en katastrof för hans privata ekonomi. Som professor i litteratur har han undervisning i Vilnius och Moskva, men dit kan han inte resa. Han är så meriterad inom statens tjänstesystem att han borde ha en tjänst som motsvarar borgmästare i en medelstor, kanske större stad, i Belarus. Men något sådant kan helt uteslutas i dagens läge.
Men visst var det kallt i häktet?  Det har jag läst flera rapporter om, och en del annat?
”Ungefär tio grader, vissa nätter riktigt kallt. Men inte värre hur en del människor har det runt om i landet”.
Hade ni filtar?
”Min hustru skickade in en till mig”.
Tiden kunde ägnas åt läsning av böcker, spel och samtal. Fängelseledningen försökte mjuka upp fången Feduta med böcker som ”1935 och andra år” av Antatoli Rybakov, Vasilij Grossmans ”Liv och öde” eller ”100 år av ensamhet” av Gabriel García Márques.
”När jag sattes i ensamcell begärde jag ett möte med fängelsechefen. Jag sa att jag inte blivit fängslad för att förvandlas till en galning, jag måste få läsa och skriva.”
Fängelsechefen, som var i samma ålder som Aleksandr, alltså 46 år, svarade ”OK”. Men, berättar han:
”Du får läsa vad som helst här, men inte 'Greven av Monte Cristo'!”
Ja, ni vet väl hur den slutar? Den oskyldigt dömde Edmond Dantès förväxlas med en avliden fånge och lyckas fly.
Funderade du på att matstrejka?
”Det skulle inte fungera för en sådan som mig. Folk skulle bara skratta och säga att det var väl på tiden”.
Istället försökte han inleda en läkemedelsstrejk, men fängelsechefen meddelade honom snabbt att det inte skulle accepteras. Det fanns väl utarbetade sätt att tillföra folk på häktet sin medicin, fick han veta. Aleksandr tvivlade inte.

Nu ska han skriva en sammanfattande text om den moderna litteraturen till den kommande antologin. Spännande!

Vi rimmar, sa Ales Razanau

2011-08-12T10:45:00.000-07:00

Rimmande skjortor i Minsk. Foto @ Ales Lukavenkau

MINSK. Inför mötet och intervjun med Ales Razanau tog jag på mig en nystruken skjorta, blå-vit-randig. Men visst, den hade blivit litet tillknölad under resan till Minsk, men jag tänkte att det skulle passa bra.
”Vi rimmar”, sa Ales och log, hans var nästan identisk med min. Detta måste förstås förevigas!
Ales Razanau är en synnerligen begåvad författare och filosof i Belarus. Hans profil är lika skarp som hans texter. Nej, skarpare än så. Jag önskar att ett förlag på allvar ska ge sig i kast med hans författarskap.
Ales Razanau är född 1947 i Polesien. Som student kämpade han för det vitryska språket och blev därför avstängd från universitetet. Han har givit ut ett tiotal diktsamlingar, blivit översatt till mer än tjugo språk och översätter också själv.
Han håller sig undan dagspolitiken, är inte medlem i något av författarförbunden, men levererar svidande samhällskritiska dikter som han lyckas få tryckt i Minsk.
”Jag har en privat förläggare”, svarar han och menar att det går att göra mycket, trots rådande förhållanden.
När vi diskuterar den kommande antologin blir han bekymrad, det måste ju vara med något – nytt? Eller hur? Kajsa Öberg Lindsten ska ta sig tid. Tack och lov.

Vill egentligen skriva om kärlek

2011-08-12T00:35:00.000-07:00

MINSK. Valeryja Kustava har precis kommit hem till Minsk efter en månad ”i solen”. När jag frågar henne om hur hennes situation är just nu säger hon: ”Som att kastas in i ett kylskåp!”
Valeryja vill skriva om kärlek, det är hennes huvudtema, men händelser i landet tvingar henne till andra textrader.
Hon känner en stor oro för hur hennes lands öde utformas. I en dikt med namnet ”Stockholmssyndromet” uttrycker hon hur offren börjar få positiva känslor för sina utövare.
”När omvärlden inför sanktioner så säger folk: Ja, det är kris nu, men det blir bättre”. Det är som om alla har vant sig vid att det är så här det ska vara, ett ständigt offer för att en situation någon gång i framtiden ska bli bättre.
I höst medverkar hon i antologin från Litteraturresan. Hon deltog 2010 till Saligorsk, Pinsk och Minsk.
Egentligen skulle hon vilja ha fler dikter översatta till svenska... men vem kan göra det? ”Dmitri Plax?”
Hon har hittills, blott 26 år gammal, blivit utgiven på följande språk: ryska, litauiska, georgiska, engelska, franska, tyska, slovenska och svenska.

Lån av två böcker resulterade i förhör

2011-08-11T13:07:00.000-07:00

MINSK. Träffade författaren Uladzimir Njakljajeu i dag och han berättade om första gången han kallades till KGB-förhör. Han skulle precis hämta två böcker av Aleksandr Solzjenitsyn och Anna Achmatova hos en vän när han greps. Författarna var båda förbjudna att läsa i början av 1960-talet. "Kanske var det då jag insåg böckernas betydelse", log han över bordet. ”Majoren som förhörde mig hette Gagarin”, mindes han, det var ju ett speciellt namn, så därför minns jag det, och de hittade på något om att jag var med i ett anti-sovjetiskt band”.
Uladzimir hotades med bli utesluten i Komsomol. Det gick värre för en av hans vänner. Han fick fyra års fängelse, och på den tiden, berättade han, innebar det ”rena rama dårhuset”.
”Så den slutsats jag drog som femtonåring var nog att man var en viktig person om man kunde bli gripen för två böcker”.
Idag skriver han på en roman om Minsk på 1960-talet.
Han fortsätter att vara politiskt engagerad trots den svåra misshandeln den 19 december 2010 när han deltog som presidentkandidat. Efter misshandeln fördes han till sjukhus med svåra skador och därefter tog polisen honom till häktet, senare anklagad för att ha ”anstiftat oroligheter”.
Han har levt med hustun Olga i en pressad situation. Han hade husarrest och de tvingades från slutet av januari till maj dela sin tvårummare med två poliser – dygnet runt. Olga, som lyssnade till vårt långa samtal, rynkar på näsan. ”Kan du tänka dig, dela utrymme med dem, toalett och kök. Vi fick tränga ihop oss i ett rum på tretton kvadratmeter".
Uladzimir Njakljajeu har en villkorlig dom som innebär reseförbud. Men trots detta har han rest till Warszawa, Vilnius och Moskva och inom landet. Han riskerar vilken dag som helst att åter igen sättas i fängelse. Men han tycker att situationen för sina medkandidater till presidentposten Mikola Statkievitj och Andrej Sannikou är mer plågsam. Och ändå (måste lägga till en parentes här: politik i Belarus är ofta fullständigt oförutsägbar) tror han att de kommer att släppas snart.
Dagens möte med Uladzimir Njakljajeu var ett led i arbetet med den kommande antologin ”BELARUS Litteraturresan”. Han är inbjuden till bokmässan i Göteborg den 22-25 september 2011, men det troliga är att han uteblir. Myndigheterna har nyligen varnat honom för att åter ta sig över gränsen.

Bok & Bibliotek 22-25 september 2011

2011-02-15T06:45:00.001-08:00

Göteborg!
Nu blir det bokmässa igen med Belarus...
...den 22-25 september 2011.
Redan nu smattrar förslagen om vilka som ska medverka.
Mer alldeles strax!